Drive

Jag vet att ingen läser den här bloggen längre men iaf, mitt liv har sde senaste veckorna kretsat runt filmen Drive. Jag har liksom blivit helt fixerad.

Sturm und drang, MF!!

Katter som hatar kvinnor.

1) När jag är ca tre-fyra knuffar jag en jämnårig flicka ner för en trappa. Mina föräldrar hör hur jag precis innan hotar att ifall hon går ner för trappan kommer jag knuffa henne, sedan duns-duns-duns.
2) När jag är ca fem brukar jag följa med min mamma till badhuset. Jag måste byta om med henne inne på damernas omklädningsrum och upplevelsen är överväldigande, nakna tonårsflickor, bröst, baddräkter, långt hår, allt det där. Tyvärr blir jag retad för min lilla hårlösa snopp och ett stark minne är att jag senare drömmer att jag är ett troll och hur jag styckar flickorna med en kökskniv mot en stor skärbräda. Jag ser ut ungefär som skogsmulle och flickorna skär jag upp i eleganta skivor nästan som blodpudding snyggt omgivna av blått baddräktstyg i nylon.
3) I mellanstadiet planerar jag att avrätta ett gäng med tjejer som bor i samma kvarter som jag själv. Planen är att jag ska skjuta dem på vägen till skolan eller på vägen hem men allting faller på att jag inte kan få tag på en uzi (mitt favoritvapen på den tiden).
4) Som tjugo-någonting funderar jag på att mörda min fd flickvän då jag är galen av svartsjuka eftersom hon, precis efter att jag lämnat henne, blivit tillsammans med en kompis till mig. Genom att mörda henne så skulle jag veta att ingen annan skulle få henne heller. Någonsin.
5) Jag tränar boxning och sparras vid ett tillfälle med en tjej, hon vevar på ganska bra och jag antar att hon inte är så van vid att killarna faktiskt slår tillbaka. Efter en stund, när hon åter tar ett steg mot mig för att attackera, glider jag smidigt undan och träffar henne med en snabb hård uppercut på levern. Hon ser uppriktigt förvånad ut en sekund innan den plötsliga smärtan får henne att först falla på knä, sedan rulla ihop sig till en liten boll (de som någon gång blivit knockade av kroppslag vet vilken oerhört intensiv smärta jag talar om).
6) Som trettio-någonting ber en kvinna som jag ibland träffar att jag ska slå henne medan vi knullar. Jag tvekar först men hon hetsar mig; gör det, gör det! Så jag ger henne en rejäl jävla örfil över högra bröstet och hon skriker högt ”Aj, vafan gör du!?”.
7) En flickvän envisas att ibland slå på mig med sina små knytnävar när hon blir arg. En kväll, i en gångtunnel av alla ställen, träffar hon mig ganska hårt bakom örat och jag blir förbannad och bänder upp hennes lilla arm bakom hennes rygg och knuffar in henne i en vägg. Något som leder till att jag senare får höra att jag "misshandlat" henne.

Med risk för att bli grymt missuppfattad nu men Midgårds Söner måste vara det bästa bandnamnet någonsin. Synd att dom ska vara nazister.

Now you don't talk so loud. Now you don't seem so proud.

Jag skrev precis en lång text om hur Bob Dylan påverkat mig den senaste tiden men den flöt inte tillräckligt bra så jag raderade alltsammans. Ska försöka korta ner det lite här nedan istället. Ok, jag har haft två Bob Dylan-upplevelser i helgen.

1) Jag är full på Kino i Göteborg på lördagen. Dj:n, eller dj:erna, en ung tjej och en gammal gubbe, förhoppningsvis hennes pappa, sätter plötsligt på Like A Rolling Stone och den har aldrig, inte ens när jag försökte vara en rebellisk tonåring, låtit såhär bra. Jag kan hela texten utantill och inser plötsligt att jag inte längre orkar utge mig för att vara en ”österrikisk trendforskare” som inte kan svenska. Fånigt tänker säkert ni, men så beter man sig när man är full. Jag känner massvis med personer som sitter hemma på kvällarna, istället gör de dödsviktiga saker som att plocka svamp, laga middagar, baka surdegsbröd och gå på promenader. Ursäkta, jag kan inte fatta på vilket sätt de här aktiviteterna skulle vara intressantare? Ibland får jag istället höra att det skulle vara dåligt för hälsan att springa ute, på det brukar jag svara, fucktard, jag tränar mer på en vecka än vad du gjort i hela ditt liv. Jag äter och sover precis som man ska. Jag skulle kunna vara hämtad ur en artikel om wellness i Aftonbladets hälsobilaga.

2) Jag läser om Zanzibar i DN Söndag. Det verkar ganska härligt där. Bla finns där jättestora krabbor som kan klättra i träd och som äter kokosnötter (googla om du inte tror mig). Iaf, Zanzibar får mig att tänka på låten Mozambique på skivan Desire. Desire är för övrigt den enda bra skivan Dylan gjort sedan 60-talet om du frågar mig. Dock är Mozambique och ännu sämre Romance in Durango två ganska ruttna låtar på ett annars bra album. Dylan ska inte sjunga om vita stränder och fattiga människor i Afrika, Dylan ska sjunga om självdestruktiva vackra kvinnor som sabbar ditt liv.

Alltså seriöst, jättekrabbor som klättrar i träd? Fatta mäktigt.

Urotsukidoji II

När jag var tonåring var bra anime i stort sett omöjlig att komma över. Idag är väl det mesta mainstream för den trötta world of warcraft-generationen, dom sitter där hålögda framför sina datorer och spelkonsoller, bryr sig inte längre om något, blir heller inte imponerade av något. Dom har fått allting gratis och jag hatar dem. Ofta önskar jag att man kunde skicka samtliga 90-talister (samt ett stort antal 80-talister) till Irak så att vi kunde klippa den där navelsträngen en gång för alltid. Det finns säkert 90-talister i Irak redan nu men jag får alltid känslan av att det är fel sådana, helst hade jag viljat se samtliga MMOPR:are, modebloggare, hipsters, etc vakta någon jävla vägspärr i Fallujah resten av mitt liv. Eller så hade de fått komma tillbaka när jag blivit gammal för att hjälpa mig gå på toaletten och liknande. "Just det, det är inte så himla kul jämt, eller hur", hade jag sagt. Nu var det som vanligt inte om det här jag skulle skriva. När jag var tonåring grävde man efter VHS-band längst inne i kartongerna på Dolores. Det var på den tiden som Dolores inte låg vid Järntorget utan vid Passagen och butiken var ett tempel bestående av metal, hardcore, fanzines, tecknade serier och videoband med saker som tex "Faces of Death". Det mesta man kom över var såklart skräp, men ibland hittade man ett fynd. Ett sådant var Urotsukidoji II, den bästa och märkligaste animen jag någonsin sett. Urotsukidoji II gjorde ett enormt intryck på mig och öppnade dörrar som tidigare varit stängda, på gott och ont, eh, verkligen. Iaf, jag har finkammat nätet efter en trailer men någon sådan finns ingenstans att finna, däremot finns det en för Urotsukidoji I: Legend of the Overfiend. Den är ok, helt klart, men serien spårade ur mer i uppföljaren, Urotsukidoji II: Legend of the Demon Womb. Iaf, på wikipedia kan man läsa att Urotsukidoji är "the most recognized adult anime in the world". A pro på adult, tja, så innehåller ju filmerna ett ganska bra antal explicita scener, tydligen var den dessutom den första animen någonsin med s.k. tentacle rape, bara det känns ju ganska fantastiskt. Så alla av er har kanske redan sett eländet? Well, det hade ni inte gjort typ -90 iaf. För då fanns inget internet som gjorde allting så himla lättåtkomligt för er. För då var ni inte ens födda. FALLUJAH!!!

Event Horizon (1997)

Dead Space 2?

Ok, det var egentligen ganska många år sedan jag såg Event Horizon senast men jag minns den som en fantastisk film. Som jag tidigare skrivit så är ju Alien en av mina absoluta favoritfilmer, likaså Hellraiser. Så vad händer fall man slår ihop dessa till en film, jo, man får Event Horizon. Anledningen till att jag bestämde mig för att skriva om den här filmen är att mitt liv har den senaste tiden kretsat runt spelet Dead Space 2. Nu är jag ingen storspelare utan en högst oregelbunden sådan, men Dead Space 2 är så sinnessjukt bra, en total flykt från verkligheten in i, tja, helvetet typ. Samtidigt som Dead Space 2 är en fröjd att spela är det en djupt obehaglig upplevelse, precis som i Event Horizon framställs allting som har med rymden att göra som ett hot. Människan är liten och bräcklig och oändligheten stor och skrämmande. Du har helt enkelt ingenting där att göra, och skulle du vara så oerhört korkad att ändå försöka dig på att mixtra med naturlagarna, well, då förtjänar du ett öde hemskare än någonting du ens kan föreställa dig. Med andra ord, Event Horizon och Dead Space 2 säljer inte in rymden vidaret bra. Jag har ju tjattrat ganska mkt på den här bloggen om rymden och hur jag, inte i ett tidigare liv, men förhoppningsvis ett senare, kommer att bege mig ut i rymden. Jag hade kunnat släppa allting i just detta ögonblick ifall NASA hade ringt och frågat ifall jag ville följa med på expeditionen till Mars, vilket skulle ta runt ett år fram och tillbaka eller? De flesta jag känner brukar säga "aldrig", när jag frågar vad de hade gjort ifall NASA ringde och bad dem hänga med, något jag inte riktigt kan förstå mig på. Ok, utan att bli för långrandig, det hade tagit sjukt lång tid och du hade varit instängd med en massa andra weirdos på en på tok för liten yta. Jag är en peoples person helt klart, utåt sett, men i själva verket lyckas jag vara social och trevlig, rent av charmig, endast i väldigt korta perioder, sen orkar jag inte upprätthålla fasaden längre. Det hade ju eventuellt kunnat bli ett problem på min marsexpedition. Sen finns det ett annat problem utöver det, det s.k. rymdvansinnet. Många tror säkert att jag skojar men det finns faktiskt, astronauter blir galna. Det har hänt en massa gånger och just nu orkar jag inte lista en massa trista exempel, inte ens länka. Googla själva istället, "astronauts + insanity" så får ni se. Bl.a. var det en rysk astronat som blev hemskickad eftersom han hotade slå ihjäl sin astronautkollega, "kom och hämta mig nu, annars dödar jag honom" och mycket riktigt så kom det en rymdfärja och körde honom hem till jorden igen. Ok, nu har jag tappat tråden, det var inte om det här jag skulle skriva. Ibland kan jag fastna i en slags loop i flera timmar och tex fundera ihop vilket soundtrack jag skulle ta med mig till rymden etc. Idag är ju kanske inte det något jätteproblem eftersom det finns ipods med 160GB minne. Iofs är det ju viktigt för mig att hålla mig uppdaterad på allt det nya som kommer och så. Fatta att komma hem efter ett år å ba "va! e inte dubstep inne längre lixom?", "Lazerstep? Vad är det?" WTF. Haha, ja jävlar. Ja, iaf, även om Dead Space och Event Horizon kanske drar ner entusiasmen lite för rymdresor men jag hade nog ändå åkt.


>

Event Horizon?

Wolf Creek (2005)

Ok, att försöka skriva en vettig recension av Wolf Creek samtidigt som man lyssnar på Frank Ocean är i stort sett en omöjlig kombination. Wolf Creek är förmodligen det brutalaste som kommit ur Australien sedan Mad Max 2 (vilket iofs inte säger så mkt), jag känner en person som gillar den här typen av filmer men jag kommer inte riktigt ihåg vad den fick för status på hemskhetsskalan, men iaf, på min skala hamnar den ganska högt. Jag gillar visserligen på sätt och vis sådana här bottenlösa filmer, de känns befriande på något sätt. Och tricket "head on a stick", dvs att få ryggraden punkterad med en Crocodile Dundee-kniv, är något som kommer att hemsöka mig ett tag framöver.
Så, tillbaka till soundtracket till den här texten, Frank Ocean. Gratisskivan nostalgia/ultra har gett mig tillbaka tron på en hel del saker. Särskilt låten "Songs for Women" är så fin att t.o.m. ett cyniskt översittarhjärta som mitt smälter. Finns det någon som helst rättvisa i världen hoppas jag att Frank kommer att tjäna massor av stålar och kanske dyker upp i MTV cribs framöver. Vid den tidpunkten kommer jag såklart blåneka till att jag någonsin skrivit detta, att jag var hög, etc. Texten Now I'm in the lab, always working late. Always sleeping past, the breakfast she makes skulle ju faktiskt kunna handla om mig, iaf om det om att jobba sent på ett labb?! Och texten But she be banging that Drake in my car. I'm so far gone, she stay blasting Trey and his songs, menar han att hans gamla tjej ligger med Drake i bilen eller att hon spelar Drake i bilen? Jag gillar ju iofs Drake, åtminstone Right Above It, men jag skulle fan inte vilja att mitt ex knullade med honom i min bil? Hemskt öde isf. Men han måste mena att hon spelar Drake, eller hur? Stackars Frank Ocean oavsett. Ladda ner mästerverket gratis här. Do it!

Forbidden World (Mutant) (1982)

Der er virkelig ikke lide, at meget at sige om denne film, formentlig passer bedst at blive set, når man, som mig, en hang over. (Bemærk: det har jeg sendt i går, jeg sjældent hang over på mandage). Direktør for Forbidden World havde hverken Aliens script eller budget og kompensere det med en funky soundtrack og en smule af nøgne hud. Eller stort set nøgen hud. Jeg skulle til at skrive noget sjovt om alle de pigerne i filmen, der går rundt i space centrum på høje hæle, men i virkeligheden gjorde dette filmen, som klart interessant. Faktisk handler det om det jeg har tendens til at fantasere om, når jeg drømmer om space. Glidende rundt i en lille space skib med min robot ven, få et nødsignal fra en fjern space station fra tid til anden, jord og fuck rundt, og måske dræbe en Alien eller to. Eller enhver anden elendighed, helvede ved, hvad de ser i rummet nu? Anyways, ville det være fantastisk.

Ils (2006)

När man som jag ser en hel del skräckfilmer och rysare blir det tillslut en jakt på filmer som faktiskt är läskiga. Ibland hypas en rulle som sketaläskig, sen när man väl ser den så blir reaktionen endast ett ljummet bah. Men ibland ser man en film som faktiskt är obehaglig på riktigt, oftast när man inte har en aning om vad det är man ger sig in på. När det gäller skräck så handlar det mkt om tillfälligheter, en film som ses vid en tidspunkt och uppfattas som läskig kan lika gärna gå en förbi fullständigt vid ett annat tillfälle. Därför är det hopplöst att påstå att den och den filmen är läskig medan den och den inte är det. Iaf, jag har precis sett den fransk/rumänska filmen Ils (Them) 2006 och känner mig lite rent av utmattad. Armhålorna är två våta pölar av 77 minuters konstant stress. Ok, särskilt originellt är det inte, upplägget är rent av klassiskt, men utförandet är utmärkt. Kanske är det en tillfällighet men det är sällan jag så starkt känner att "lämna dem ifred för helvete".
Betyg: högt

Wall street: money never sleeps

L'argent ne dort jamais, je ne comprends pas vraiment ce qu'ils veulent dire par le sous-titre? Bien sûr, ne pas dormir l'argent. L'argent ne peut pas dormir. Quoi qu'il en soit, j'ai parfois tendance à fantasmer d'avoir autant d'argent. J'étais allé au travail et au bureau de mon manager, écoutez, orpin, je l'ai dit, je me résigne. Ensuite, je m'as donné un long voyage peut-être. Peut-être que j'avais voyagé dans les Andes? Non, alors ce serait l'enfer que j'ai fait dans les Andes? Je vais vous dire ce que j'aurais fait, un bateau putain gras monstre que j'avais acheté. BOY. Ensuite, j'avais brûlé le reste de la cocaïne et les photos hahaha modèles,, vous savez ce que je veux dire n'est-ce pas? Puis, quand l'argent vient à manquer, je ferait sauter la tête de moi avec un Desert Eagle. Pulvérisé tout le bateau avec le cerveau. Fuckers Oui.
Note: 2

Black Swan 2010

Jo, sista ändringen. Jag har tröttnat på alla mina tråkiga inlägg om totalt meningslösa grejer. Istället har jag bestämt mig för att göra om Bronken till en mer seriös filmjournalistisk blogg. Jag håller även på med att dekonstruera mitt liv just nu, in med det nya ut med det gamla. Det ska flyttas till nya orter, nya jobb ska tillträdas, förhållanden skall avslutas och bekantskapskretsen utbytas.
Så, Black Swan, jag såg den igår och den var himla bra. Jag förstod inte riktigt allt men efter att ha kollat några av forumtrådarna på imdb.com tror jag att de flesta bitarna fallit på plats. Detalj ang imdb, gissa om jag blev överaskad när jag såg att det Winona Ryder som spelade Beth, det hade jag aldrig gissat. Shit, vad hon har blivit gammal!? Arownosky, Aronofsky, Aronoffski, whatever, gjorde ju tydligen filmen Wresteler ochså om en åldrande sumobråtare. Ja tycker nog att Black swan var tom bättre än the Westeler. En polare ha sejt att tydligen ska Aronkovky jöra tre filmer om olika coola människer som jåbbar med coola grejer. den tredje filmebn kåmmer nästa år å ska hanla om Wolverine, dvs han me klorna i X_MEN. De kan nå bli Aronoksis mästerverk eftersom han hiottlills lixom bara jåbbat me ganska trista grejer och nu äntlien få han jåbba mä en litte mer intressnt karatär lixom. Å se ka må hopp att k l rr k. Hm k låt ja . . .
Betyg: 5

Creep Days

Ok, dubbelpost idag verkar det som. Lyssna, när mina/era "vänner" på facebook fortfaranade lägger upp låtar och videor med Salem och Crystal Castles (ehhh, 2007 liksom) kan det ju vara skönt att komma hit och konfronteras med lite ny epic shit, eller hur? Det här är 1) en sjukt bra låt och 2) en ännu sjukare video. Jag vill typ få barn med de hära. Fatta, det skulle bli värsta ubermenchen? Iaf, jag vill fan flytta in i den här låten/videon. Du kan ladda ner EP:n här med tillhörande remixer, bla av Azari & III som jag har lagt upp en fantastisk video/låt med tidigare (ops, länken har tagits bort, ok, du kan se Hungry For The Power här, cencurerad tyvärr. Fuck you, youtube).
[Edit. Ok, tydligen var det här tydligen old news redan. Har jag tappat det? Pinsamt.]
[Edit 2. XX! Arrrgh. Jag är tillintetgjord. Jag kommer att hänga mig nu. Adjö.]
[Edit 3. Alltså, jag fixar inte sådant hära. Världen rämnar.]
[Edit 4. Why oh why?!]
[Edit 5. Långvården nästa. Fuck.]
[Edit 6. Som tur är finns Wacka Flocka och plockar upp spillrorna, shoot first, ask questions last, that's how these so called gangstas last]
[Edit 7. Note to self, blogga inte när du är full]
[Edit 8. Lyckan, kvällen, livet. Allting förstört]
[Final nykter edit. Äh, det är ju fortfarande en störtbra låt. Skitsamma om jag var lite sen att upptäcka den och skitsamma ifall det är någon från sabla XX som gör guest vocals. Aja.]

Det här var lite göttigt.

The Mighty Boosh!

Jag har varit bortrest. Har ni saknat mig? Jag har två saker som jag vill dela med mig om, det ena är att jag inte har ätit på ca 24 timmar. Min mage är asdeffad och det lovar väldigt gott inför beach 2011. Dessutom gör det mig lite grinig. Det andra är att jag är innne i en inspirationsdipp, dvs jag har inget vettigt att dela med mig längre. Det brukar hända när jag varit tvungen att återvända till min torftiga och lätt patetiska vardag. För det tredje får jag ju ändå ingen kärlek längre, förutom från han småbarnspappan. Jag investerar sjukt mycket känslomässigt kapital i den här bloggen och får som vanligt inget tillbaka. Jag ska skapa en ny blogg med bara inspirationsbilder istället. På tumblr eller vad det kallas. Det är det som kidsen har numera. Det vet du.

Tyskarna från Lund

Recension: Kvelertak

Ok, några väldigt snabba kommentarer ang gårdagens konsert. Överlag väldigt bra, alla rockclicheér uppfylldes, bla stagedivande publik, crowdsurfande gitarrist (basist?), massor av öl inmundigades på scen, gruff med de lokala vakterna, gruff i baren, stämningsskrål i skenet av cigarettändare etc. Alla hade roligt helt enkelt (utom möjligtvis personalen). Det var ett himla ös som jag inte upplevt sedan tonårens HC-spelningar.

Roliga detaljer:
-Om det inte vore för tatueringarna skulle samtliga i bandet se ut som om de pluggade på KTH. T.o.m. den lilla stöddiga sångare skulle se ut som en typisk civilingenjörsstudent i reglerteknik ifall man fått på honom en skidjacka och haglöfsryggsäck.
-KTH-stilen är det nya svarta.
-Dialekten de pratar i Stavanger är helt sjuk. Man fattar ingenting. Vid ett tillfälle började något brinna bakom scenen och sångaren gapar i micken att "monitoren brenner!"? Vad betyder det? Svaret från publiken blev "bonnjävel!".
-Förutom några enstaka band verkar Norge generellt suga fullständigt.

Iaf, nu sitter jag här dagen efter helt uppeldad, skissar på nya tatueringar och fantiserar om ölfyllor. Iaf, det är en härlig känsla att hitta tillbaka till musiken igen och vad som faktiskt är roligt med musik. Och hamnar jag på en spelning med ett arty noise-band, alt svår singer/songwriter eller nån jävla XX eller liknande ska jag helt ärligt hoppa upp på scenen och skalla dem (eller så kommer det bara att ske i mitt huvud, vi får se).

Slakta en helig ko. Slakta! Slakta!

En bekant till mig utbrister på twitter ”Fattar inte grejen med Lykke Li - låter som en uppdaterad Ardis” och jag håller med fullständigt. Jag har hört Lykke Li på radion och det låter väl som det brukar göra på P3, dvs ganska slätstruket och intetsägande. Men iaf, jag visste inte ens att det, så att säga, ens var en grej med henne? Hon lanserade en knasig frisyr för ett par år sedan och nu gör hon reklam för jeans, så mycket vet jag men inte mer än så. Iaf, någon som man verkligen kan snacka ”grej” om är ju Robyn. Alla – Älskar – Robyn. Varför? Där fattar inte jag grejen? Nu vill jag egentligen inte hata, hellre förstå. Robyn verkar ju vara trevlig och så, jag har tom växlat några ord med henne vid ett tillfälle och hon var precis sådär mild och vän som man inbillade sig. Och det här inlägget ger mig redan nu dåligt samvete. Det kanske är det som allting handlar om? Alla känner alla och ingen vågar ge dålig feedback? Många jag känner säger att, gud, det är ju bara så himla bra, body talk och allt vad det heter och jag fattar ingenting? Det är ju inte dåligt, bara väldigt mkt som Lykke Li, slätstruken P3-pop. Däremot, om jag ska säga en positiv sak om Robyn; Hon spelade skivor på Tranan en gång när jag var där och spelade en helt vansinnigt bra låt, det var en typ Baile Funk-låt som hade samplat en Televisionlåt, jag tror det var Marquee Moon. Jag finkammade nätet efter den där låten men hittade den aldrig. Någon som vet? (Precis som att någon skulle göra det och lämna en kommentar? Det vet ju jag lika väl som er att ni inte ens fattar hälften av vad jag skriver på den här bloggen, eller hur? Jaja, plötsligt händer det. Kanske.)

Baracka Flocka Flame

Ok, ingen text behövs här egentligen. Sista Wacka Flocka Flame-inlägget på ett tag nu, jag lovar.

Wacka Flocka Flame - Hard in Da Paint



Baracka Flocka Flame - Head of the State

Wacka Wacka Flocka Flocka

Wacka Flocka Flame igen. Det finns två saker med den här videon, förutom att det är en overkligt bra låt, som jag reagerade på:

1) Wacka Flocka är väldigt lik hipstergunstlingen Ken Ring
2) Rapparen Wale bär en t-shirt från Comme des Garçons, också väldigt hipster.

Hmm, kan man misstänka en hipsterkomplott? Eller börjar jag i själva verket resonera som min paranoida kompis Lill-Emmy som på sin blogg skriver saker som "fucking hipster, you stole my fashion". Keep fighting that power, Emmy!

Bitch, stop shooting at me!

Förlåt mig så himla mkt för att jag tidigare avvisade Wacka Flocka Flame som ENDAST Gucci's halvgalna polare, mannen är nämligen även han ett GENI. Nya Flockaveli framstår efter 5-6 genomlyssningar fortfarande som ett mästerverk. Jag älskar verkligen den här låten och nu älskar jag även videon. Fan, jag hade kunnat ge ett lillfinger för att få vara med i den, tänk ett snabbt klipp där jag också pekar med pekfingret på tittaren och säger POW POW POW! Eller ännu bättre, som Wacka och den där tjejen faktiskt gör, avfyra min glock lite på måfå. Har ni sett filmen Bullet Ballet? Det har inte jag men ändå dök orden "bullet ballet" upp i mitt huvud direkt. Förövrigt, den där tjejen ser verkligen helskön ut och hon går in i sin roll 100%. Det är liksom bara afroasiater som kan se sådär riktigt arga ut. Är det Kanye Wests gamla tjej, någon som vet? Och vad är det för en liten gubbe som Wacka pekar på vid 2:30 och som sedan dansar vid 3.39, det ser ut som typ Fozzie? Och sen så älskar jag såklart hela No Country For Old Men-grejen som fan (en av mina favoritfilmer för övrigt). Det är så mkt bra grejer på en gång i en så sinnessjuk mix att jag faktiskt blir helt matt. Efter att ha sett den här första gången blev jag tvungen att svalka ner mig med en öl och en lugnande för att varva ner lite. Dessutom är videon lite lik Korn's video - Freak on a Leash - eller hur?. Iaf, 2011 börjar sjukt bra! Jo, just det. Jag har faktiskt varit med i en svensk hiphop-video en gång. Jag stod med en grupp andra dudes samt ett par pitbullhundar och försökte se arg ut samtidigt som vi nickade i takt och ett stroboskop blixtrade på oss. Ifall ingen tror mig så kan jag hitta bildbevis, visserligen taget med min gamla mobil så man ser inte så mkt.

Senaste inköpet

Har man inte spotify kan man hämta Jewdriver/Jesus Skins split här. Jag vet inte vad som är märkligast, bandet i sig eller att den finns att ladda ner på bloggen Dirt City? Ich liebe Bagel!!

Jag gick på en spelning i tisdags, det var ett slags noiseband som spelade i moderna museets kafe. Det var tre-fyra mongolider som förde ett helvetiskt oväsen, ett stroboskop, samt ett gäng idioter som apatiskt glodde på spektaklet. Ok, ok, jag vet, det kanske inte borde kallas spelning utan istället preformance av något slag, vad vet jag, jag har aldrig studerat konstvetenskap eller konstteori eller allt vad det heter. Inte ens en endaste kurs i humani-o-ra. Mina föräldrar tvingade mig att börja arbeta redan när jag var 12-13 (helt sant), när jag sedan blev äldre var en yrkesutbildning det enda tänkbara. Inte slösa dyra CSN-pengar på en massa flower power och skit på universitetet, det fick istället kapitalisterna på andra sida av älven ägna sig åt. Iaf, när man då står och kollar på en massa ungdomar, eller tja, några var visserligen redan ganska tunnhåriga, som aldrig har satt sin fot på en fabrik, aldrig haft ett riktigt jobb, aldrig behövt gå upp på morgonen, utan istället kan sitta och banka på en synth och kalla det för "sysselsättning", ja, då fyller det mig med en massa känslor. En hel del förakt såklart, men även en del avundsjuka samt en del bitterhet. Ibland kan jag ju fundera på hur det hade sett ut ifall jag inte haft dessa hårda försörjningskrav hängande över mig hela tiden och mina föräldrar låtit mig utvecklas lite friare? Då kanske jag också hade stått där framme och hamrat på en laptop som en annan efterbliven? Jag kanske hade läst kurser på universitetet, diskuterat politik, fikat, etc.

Iaf, det var inte om det här jag skulle skriva egentligen. Utan jag tänkte istället tipsa om Kvelertak på Debaser den 2:a februari. Vi hederliga svennebanankillar gillar livemusik som produceras av andra svennebanankillar med gitarrer. Musik som man kan dricka öl till. Musik som man kan slå någon på käften till.

I'm talkin Kim K. I'm talkin Ray J.