torsdag 3 februari 2011

Recension: Kvelertak


Ok, några väldigt snabba kommentarer ang gårdagens konsert. Överlag väldigt bra, alla rockclicheér uppfylldes, bla stagedivande publik, crowdsurfande gitarrist (basist?), massor av öl inmundigades på scen, gruff med de lokala vakterna, gruff i baren, stämningsskrål i skenet av cigarettändare etc. Alla hade roligt helt enkelt (utom möjligtvis personalen). Det var ett himla ös som jag inte upplevt sedan tonårens HC-spelningar.

Roliga detaljer:
-Om det inte vore för tatueringarna skulle samtliga i bandet se ut som om de pluggade på KTH. T.o.m. den lilla stöddiga sångare skulle se ut som en typisk civilingenjörsstudent i reglerteknik ifall man fått på honom en skidjacka och haglöfsryggsäck.
-KTH-stilen är det nya svarta.
-Dialekten de pratar i Stavanger är helt sjuk. Man fattar ingenting. Vid ett tillfälle började något brinna bakom scenen och sångaren gapar i micken att "monitoren brenner!"? Vad betyder det? Svaret från publiken blev "bonnjävel!".
-Förutom några enstaka band verkar Norge generellt suga fullständigt.

Iaf, nu sitter jag här dagen efter helt uppeldad, skissar på nya tatueringar och fantiserar om ölfyllor. Iaf, det är en härlig känsla att hitta tillbaka till musiken igen och vad som faktiskt är roligt med musik. Och hamnar jag på en spelning med ett arty noise-band, alt svår singer/songwriter eller nån jävla XX eller liknande ska jag helt ärligt hoppa upp på scenen och skalla dem (eller så kommer det bara att ske i mitt huvud, vi får se).

Inga kommentarer: