fredagen den 9:e mars 2012


Tjo, var här och kollade igen. Saknar att lufta vansinnet. Iaf, sammanfattning sen senast:
-Outland
-Kill List
-Chaser
-Yellow Sea
-Party Down
-The Trip
-Peep Show
-Yasiin Bey
-OG Ron
-Micro Naps
-The Secret
-Mano feat Zaher
-Kåken
-Libtech
-Our Legacy
-Red Wing
Ev borde även Skyrim platsa in här men till mitt försvar tröttnade jag redan på level 16.

fredagen den 14:e oktober 2011

Drive


Jag vet att ingen läser den här bloggen längre men iaf, mitt liv har sde senaste veckorna kretsat runt filmen Drive. Jag har liksom blivit helt fixerad.

måndagen den 10:e oktober 2011

onsdagen den 17:e augusti 2011

Katter som hatar kvinnor.


1) När jag är ca tre-fyra knuffar jag en jämnårig flicka ner för en trappa. Mina föräldrar hör hur jag precis innan hotar att ifall hon går ner för trappan kommer jag knuffa henne, sedan duns-duns-duns.
2) När jag är ca fem brukar jag följa med min mamma till badhuset. Jag måste byta om med henne inne på damernas omklädningsrum och upplevelsen är överväldigande, nakna tonårsflickor, bröst, baddräkter, långt hår, allt det där. Tyvärr blir jag retad för min lilla hårlösa snopp och ett stark minne är att jag senare drömmer att jag är ett troll och hur jag styckar flickorna med en kökskniv mot en stor skärbräda. Jag ser ut ungefär som skogsmulle och flickorna skär jag upp i eleganta skivor nästan som blodpudding snyggt omgivna av blått baddräktstyg i nylon.
3) I mellanstadiet planerar jag att avrätta ett gäng med tjejer som bor i samma kvarter som jag själv. Planen är att jag ska skjuta dem på vägen till skolan eller på vägen hem men allting faller på att jag inte kan få tag på en uzi (mitt favoritvapen på den tiden).
4) Som tjugo-någonting funderar jag på att mörda min fd flickvän då jag är galen av svartsjuka eftersom hon, precis efter att jag lämnat henne, blivit tillsammans med en kompis till mig. Genom att mörda henne så skulle jag veta att ingen annan skulle få henne heller. Någonsin.
5) Jag tränar boxning och sparras vid ett tillfälle med en tjej, hon vevar på ganska bra och jag antar att hon inte är så van vid att killarna faktiskt slår tillbaka. Efter en stund, när hon åter tar ett steg mot mig för att attackera, glider jag smidigt undan och träffar henne med en snabb hård uppercut på levern. Hon ser uppriktigt förvånad ut en sekund innan den plötsliga smärtan får henne att först falla på knä, sedan rulla ihop sig till en liten boll (de som någon gång blivit knockade av kroppslag vet vilken oerhört intensiv smärta jag talar om).
6) Som trettio-någonting ber en kvinna som jag ibland träffar att jag ska slå henne medan vi knullar. Jag tvekar först men hon hetsar mig; gör det, gör det! Så jag ger henne en rejäl jävla örfil över högra bröstet och hon skriker högt ”Aj, vafan gör du!?”.
7) En flickvän envisas att ibland slå på mig med sina små knytnävar när hon blir arg. En kväll, i en gångtunnel av alla ställen, träffar hon mig ganska hårt bakom örat och jag blir förbannad och bänder upp hennes lilla arm bakom hennes rygg och knuffar in henne i en vägg. Något som leder till att jag senare får höra att jag "misshandlat" henne.

lördagen den 2:e april 2011

Med risk för att bli grymt missuppfattad nu men Midgårds Söner måste vara det bästa bandnamnet någonsin. Synd att dom ska vara nazister.

måndagen den 21:e mars 2011

Now you don't talk so loud. Now you don't seem so proud.


Jag skrev precis en lång text om hur Bob Dylan påverkat mig den senaste tiden men den flöt inte tillräckligt bra så jag raderade alltsammans. Ska försöka korta ner det lite här nedan istället. Ok, jag har haft två Bob Dylan-upplevelser i helgen.

1) Jag är full på Kino i Göteborg på lördagen. Dj:n, eller dj:erna, en ung tjej och en gammal gubbe, förhoppningsvis hennes pappa, sätter plötsligt på Like A Rolling Stone och den har aldrig, inte ens när jag försökte vara en rebellisk tonåring, låtit såhär bra. Jag kan hela texten utantill och inser plötsligt att jag inte längre orkar utge mig för att vara en ”österrikisk trendforskare” som inte kan svenska. Fånigt tänker säkert ni, men så beter man sig när man är full. Jag känner massvis med personer som sitter hemma på kvällarna, istället gör de dödsviktiga saker som att plocka svamp, laga middagar, baka surdegsbröd och gå på promenader. Ursäkta, jag kan inte fatta på vilket sätt de här aktiviteterna skulle vara intressantare? Ibland får jag istället höra att det skulle vara dåligt för hälsan att springa ute, på det brukar jag svara, fucktard, jag tränar mer på en vecka än vad du gjort i hela ditt liv. Jag äter och sover precis som man ska. Jag skulle kunna vara hämtad ur en artikel om wellness i Aftonbladets hälsobilaga.

2) Jag läser om Zanzibar i DN Söndag. Det verkar ganska härligt där. Bla finns där jättestora krabbor som kan klättra i träd och som äter kokosnötter (googla om du inte tror mig). Iaf, Zanzibar får mig att tänka på låten Mozambique på skivan Desire. Desire är för övrigt den enda bra skivan Dylan gjort sedan 60-talet om du frågar mig. Dock är Mozambique och ännu sämre Romance in Durango två ganska ruttna låtar på ett annars bra album. Dylan ska inte sjunga om vita stränder och fattiga människor i Afrika, Dylan ska sjunga om självdestruktiva vackra kvinnor som sabbar ditt liv.

Alltså seriöst, jättekrabbor som klättrar i träd? Fatta mäktigt.

fredagen den 11:e mars 2011

Urotsukidoji II


När jag var tonåring var bra anime i stort sett omöjlig att komma över. Idag är väl det mesta mainstream för den trötta world of warcraft-generationen, dom sitter där hålögda framför sina datorer och spelkonsoller, bryr sig inte längre om något, blir heller inte imponerade av något. Dom har fått allting gratis och jag hatar dem. Ofta önskar jag att man kunde skicka samtliga 90-talister (samt ett stort antal 80-talister) till Irak så att vi kunde klippa den där navelsträngen en gång för alltid. Det finns säkert 90-talister i Irak redan nu men jag får alltid känslan av att det är fel sådana, helst hade jag viljat se samtliga MMOPR:are, modebloggare, hipsters, etc vakta någon jävla vägspärr i Fallujah resten av mitt liv. Eller så hade de fått komma tillbaka när jag blivit gammal för att hjälpa mig gå på toaletten och liknande. "Just det, det är inte så himla kul jämt, eller hur", hade jag sagt. Nu var det som vanligt inte om det här jag skulle skriva. När jag var tonåring grävde man efter VHS-band längst inne i kartongerna på Dolores. Det var på den tiden som Dolores inte låg vid Järntorget utan vid Passagen och butiken var ett tempel bestående av metal, hardcore, fanzines, tecknade serier och videoband med saker som tex "Faces of Death". Det mesta man kom över var såklart skräp, men ibland hittade man ett fynd. Ett sådant var Urotsukidoji II, den bästa och märkligaste animen jag någonsin sett. Urotsukidoji II gjorde ett enormt intryck på mig och öppnade dörrar som tidigare varit stängda, på gott och ont, eh, verkligen. Iaf, jag har finkammat nätet efter en trailer men någon sådan finns ingenstans att finna, däremot finns det en för Urotsukidoji I: Legend of the Overfiend. Den är ok, helt klart, men serien spårade ur mer i uppföljaren, Urotsukidoji II: Legend of the Demon Womb. Iaf, på wikipedia kan man läsa att Urotsukidoji är "the most recognized adult anime in the world". A pro på adult, tja, så innehåller ju filmerna ett ganska bra antal explicita scener, tydligen var den dessutom den första animen någonsin med s.k. tentacle rape, bara det känns ju ganska fantastiskt. Så alla av er har kanske redan sett eländet? Well, det hade ni inte gjort typ -90 iaf. För då fanns inget internet som gjorde allting så himla lättåtkomligt för er. För då var ni inte ens födda. FALLUJAH!!!