Urotsukidoji II

När jag var tonåring var bra anime i stort sett omöjlig att komma över. Idag är väl det mesta mainstream för den trötta world of warcraft-generationen, dom sitter där hålögda framför sina datorer och spelkonsoller, bryr sig inte längre om något, blir heller inte imponerade av något. Dom har fått allting gratis och jag hatar dem. Ofta önskar jag att man kunde skicka samtliga 90-talister (samt ett stort antal 80-talister) till Irak så att vi kunde klippa den där navelsträngen en gång för alltid. Det finns säkert 90-talister i Irak redan nu men jag får alltid känslan av att det är fel sådana, helst hade jag viljat se samtliga MMOPR:are, modebloggare, hipsters, etc vakta någon jävla vägspärr i Fallujah resten av mitt liv. Eller så hade de fått komma tillbaka när jag blivit gammal för att hjälpa mig gå på toaletten och liknande. "Just det, det är inte så himla kul jämt, eller hur", hade jag sagt. Nu var det som vanligt inte om det här jag skulle skriva. När jag var tonåring grävde man efter VHS-band längst inne i kartongerna på Dolores. Det var på den tiden som Dolores inte låg vid Järntorget utan vid Passagen och butiken var ett tempel bestående av metal, hardcore, fanzines, tecknade serier och videoband med saker som tex "Faces of Death". Det mesta man kom över var såklart skräp, men ibland hittade man ett fynd. Ett sådant var Urotsukidoji II, den bästa och märkligaste animen jag någonsin sett. Urotsukidoji II gjorde ett enormt intryck på mig och öppnade dörrar som tidigare varit stängda, på gott och ont, eh, verkligen. Iaf, jag har finkammat nätet efter en trailer men någon sådan finns ingenstans att finna, däremot finns det en för Urotsukidoji I: Legend of the Overfiend. Den är ok, helt klart, men serien spårade ur mer i uppföljaren, Urotsukidoji II: Legend of the Demon Womb. Iaf, på wikipedia kan man läsa att Urotsukidoji är "the most recognized adult anime in the world". A pro på adult, tja, så innehåller ju filmerna ett ganska bra antal explicita scener, tydligen var den dessutom den första animen någonsin med s.k. tentacle rape, bara det känns ju ganska fantastiskt. Så alla av er har kanske redan sett eländet? Well, det hade ni inte gjort typ -90 iaf. För då fanns inget internet som gjorde allting så himla lättåtkomligt för er. För då var ni inte ens födda. FALLUJAH!!!

Event Horizon (1997)

Dead Space 2?

Ok, det var egentligen ganska många år sedan jag såg Event Horizon senast men jag minns den som en fantastisk film. Som jag tidigare skrivit så är ju Alien en av mina absoluta favoritfilmer, likaså Hellraiser. Så vad händer fall man slår ihop dessa till en film, jo, man får Event Horizon. Anledningen till att jag bestämde mig för att skriva om den här filmen är att mitt liv har den senaste tiden kretsat runt spelet Dead Space 2. Nu är jag ingen storspelare utan en högst oregelbunden sådan, men Dead Space 2 är så sinnessjukt bra, en total flykt från verkligheten in i, tja, helvetet typ. Samtidigt som Dead Space 2 är en fröjd att spela är det en djupt obehaglig upplevelse, precis som i Event Horizon framställs allting som har med rymden att göra som ett hot. Människan är liten och bräcklig och oändligheten stor och skrämmande. Du har helt enkelt ingenting där att göra, och skulle du vara så oerhört korkad att ändå försöka dig på att mixtra med naturlagarna, well, då förtjänar du ett öde hemskare än någonting du ens kan föreställa dig. Med andra ord, Event Horizon och Dead Space 2 säljer inte in rymden vidaret bra. Jag har ju tjattrat ganska mkt på den här bloggen om rymden och hur jag, inte i ett tidigare liv, men förhoppningsvis ett senare, kommer att bege mig ut i rymden. Jag hade kunnat släppa allting i just detta ögonblick ifall NASA hade ringt och frågat ifall jag ville följa med på expeditionen till Mars, vilket skulle ta runt ett år fram och tillbaka eller? De flesta jag känner brukar säga "aldrig", när jag frågar vad de hade gjort ifall NASA ringde och bad dem hänga med, något jag inte riktigt kan förstå mig på. Ok, utan att bli för långrandig, det hade tagit sjukt lång tid och du hade varit instängd med en massa andra weirdos på en på tok för liten yta. Jag är en peoples person helt klart, utåt sett, men i själva verket lyckas jag vara social och trevlig, rent av charmig, endast i väldigt korta perioder, sen orkar jag inte upprätthålla fasaden längre. Det hade ju eventuellt kunnat bli ett problem på min marsexpedition. Sen finns det ett annat problem utöver det, det s.k. rymdvansinnet. Många tror säkert att jag skojar men det finns faktiskt, astronauter blir galna. Det har hänt en massa gånger och just nu orkar jag inte lista en massa trista exempel, inte ens länka. Googla själva istället, "astronauts + insanity" så får ni se. Bl.a. var det en rysk astronat som blev hemskickad eftersom han hotade slå ihjäl sin astronautkollega, "kom och hämta mig nu, annars dödar jag honom" och mycket riktigt så kom det en rymdfärja och körde honom hem till jorden igen. Ok, nu har jag tappat tråden, det var inte om det här jag skulle skriva. Ibland kan jag fastna i en slags loop i flera timmar och tex fundera ihop vilket soundtrack jag skulle ta med mig till rymden etc. Idag är ju kanske inte det något jätteproblem eftersom det finns ipods med 160GB minne. Iofs är det ju viktigt för mig att hålla mig uppdaterad på allt det nya som kommer och så. Fatta att komma hem efter ett år å ba "va! e inte dubstep inne längre lixom?", "Lazerstep? Vad är det?" WTF. Haha, ja jävlar. Ja, iaf, även om Dead Space och Event Horizon kanske drar ner entusiasmen lite för rymdresor men jag hade nog ändå åkt.


>

Event Horizon?

Wolf Creek (2005)

Ok, att försöka skriva en vettig recension av Wolf Creek samtidigt som man lyssnar på Frank Ocean är i stort sett en omöjlig kombination. Wolf Creek är förmodligen det brutalaste som kommit ur Australien sedan Mad Max 2 (vilket iofs inte säger så mkt), jag känner en person som gillar den här typen av filmer men jag kommer inte riktigt ihåg vad den fick för status på hemskhetsskalan, men iaf, på min skala hamnar den ganska högt. Jag gillar visserligen på sätt och vis sådana här bottenlösa filmer, de känns befriande på något sätt. Och tricket "head on a stick", dvs att få ryggraden punkterad med en Crocodile Dundee-kniv, är något som kommer att hemsöka mig ett tag framöver.
Så, tillbaka till soundtracket till den här texten, Frank Ocean. Gratisskivan nostalgia/ultra har gett mig tillbaka tron på en hel del saker. Särskilt låten "Songs for Women" är så fin att t.o.m. ett cyniskt översittarhjärta som mitt smälter. Finns det någon som helst rättvisa i världen hoppas jag att Frank kommer att tjäna massor av stålar och kanske dyker upp i MTV cribs framöver. Vid den tidpunkten kommer jag såklart blåneka till att jag någonsin skrivit detta, att jag var hög, etc. Texten Now I'm in the lab, always working late. Always sleeping past, the breakfast she makes skulle ju faktiskt kunna handla om mig, iaf om det om att jobba sent på ett labb?! Och texten But she be banging that Drake in my car. I'm so far gone, she stay blasting Trey and his songs, menar han att hans gamla tjej ligger med Drake i bilen eller att hon spelar Drake i bilen? Jag gillar ju iofs Drake, åtminstone Right Above It, men jag skulle fan inte vilja att mitt ex knullade med honom i min bil? Hemskt öde isf. Men han måste mena att hon spelar Drake, eller hur? Stackars Frank Ocean oavsett. Ladda ner mästerverket gratis här. Do it!

Forbidden World (Mutant) (1982)

Der er virkelig ikke lide, at meget at sige om denne film, formentlig passer bedst at blive set, når man, som mig, en hang over. (Bemærk: det har jeg sendt i går, jeg sjældent hang over på mandage). Direktør for Forbidden World havde hverken Aliens script eller budget og kompensere det med en funky soundtrack og en smule af nøgne hud. Eller stort set nøgen hud. Jeg skulle til at skrive noget sjovt om alle de pigerne i filmen, der går rundt i space centrum på høje hæle, men i virkeligheden gjorde dette filmen, som klart interessant. Faktisk handler det om det jeg har tendens til at fantasere om, når jeg drømmer om space. Glidende rundt i en lille space skib med min robot ven, få et nødsignal fra en fjern space station fra tid til anden, jord og fuck rundt, og måske dræbe en Alien eller to. Eller enhver anden elendighed, helvede ved, hvad de ser i rummet nu? Anyways, ville det være fantastisk.

Ils (2006)

När man som jag ser en hel del skräckfilmer och rysare blir det tillslut en jakt på filmer som faktiskt är läskiga. Ibland hypas en rulle som sketaläskig, sen när man väl ser den så blir reaktionen endast ett ljummet bah. Men ibland ser man en film som faktiskt är obehaglig på riktigt, oftast när man inte har en aning om vad det är man ger sig in på. När det gäller skräck så handlar det mkt om tillfälligheter, en film som ses vid en tidspunkt och uppfattas som läskig kan lika gärna gå en förbi fullständigt vid ett annat tillfälle. Därför är det hopplöst att påstå att den och den filmen är läskig medan den och den inte är det. Iaf, jag har precis sett den fransk/rumänska filmen Ils (Them) 2006 och känner mig lite rent av utmattad. Armhålorna är två våta pölar av 77 minuters konstant stress. Ok, särskilt originellt är det inte, upplägget är rent av klassiskt, men utförandet är utmärkt. Kanske är det en tillfällighet men det är sällan jag så starkt känner att "lämna dem ifred för helvete".
Betyg: högt

Wall street: money never sleeps

L'argent ne dort jamais, je ne comprends pas vraiment ce qu'ils veulent dire par le sous-titre? Bien sûr, ne pas dormir l'argent. L'argent ne peut pas dormir. Quoi qu'il en soit, j'ai parfois tendance à fantasmer d'avoir autant d'argent. J'étais allé au travail et au bureau de mon manager, écoutez, orpin, je l'ai dit, je me résigne. Ensuite, je m'as donné un long voyage peut-être. Peut-être que j'avais voyagé dans les Andes? Non, alors ce serait l'enfer que j'ai fait dans les Andes? Je vais vous dire ce que j'aurais fait, un bateau putain gras monstre que j'avais acheté. BOY. Ensuite, j'avais brûlé le reste de la cocaïne et les photos hahaha modèles,, vous savez ce que je veux dire n'est-ce pas? Puis, quand l'argent vient à manquer, je ferait sauter la tête de moi avec un Desert Eagle. Pulvérisé tout le bateau avec le cerveau. Fuckers Oui.
Note: 2

Black Swan 2010

Jo, sista ändringen. Jag har tröttnat på alla mina tråkiga inlägg om totalt meningslösa grejer. Istället har jag bestämt mig för att göra om Bronken till en mer seriös filmjournalistisk blogg. Jag håller även på med att dekonstruera mitt liv just nu, in med det nya ut med det gamla. Det ska flyttas till nya orter, nya jobb ska tillträdas, förhållanden skall avslutas och bekantskapskretsen utbytas.
Så, Black Swan, jag såg den igår och den var himla bra. Jag förstod inte riktigt allt men efter att ha kollat några av forumtrådarna på imdb.com tror jag att de flesta bitarna fallit på plats. Detalj ang imdb, gissa om jag blev överaskad när jag såg att det Winona Ryder som spelade Beth, det hade jag aldrig gissat. Shit, vad hon har blivit gammal!? Arownosky, Aronofsky, Aronoffski, whatever, gjorde ju tydligen filmen Wresteler ochså om en åldrande sumobråtare. Ja tycker nog att Black swan var tom bättre än the Westeler. En polare ha sejt att tydligen ska Aronkovky jöra tre filmer om olika coola människer som jåbbar med coola grejer. den tredje filmebn kåmmer nästa år å ska hanla om Wolverine, dvs han me klorna i X_MEN. De kan nå bli Aronoksis mästerverk eftersom han hiottlills lixom bara jåbbat me ganska trista grejer och nu äntlien få han jåbba mä en litte mer intressnt karatär lixom. Å se ka må hopp att k l rr k. Hm k låt ja . . .
Betyg: 5

Film som jag har sett men som inte ni sett (3)

The Brøken (2008)

Ok, här tipsar jag ju normalt om filmer som jag skryter över att ingen annan sett men denna gång är filmen rent av ordinär. Du kanske till och med har sett den denna gång. Iaf, Engelsk skräck, I love it. Engelskmännen har ju lyckats skrapa ihop ett par riktigt hyggliga rullar de senaste åren, jag tänker främst på Eden Lake och The Children, men nu även The Brøken (eller hallå, den kom för två år sedan, duh!). Som vanligt är det ett par grejer jag uppskattar extra mycket: 1) fotot är hur fint som helst 2) huvudrollsskådespelerskan är typ vansinnigt snygg 3) äntligen någon som uppmärksammar att speglar är läskiga 4) när filmen är slut så tänker man ”men, hur hängde det där ihop egentligen?”. Tyvärr står punkt fyra även för den dåliga kritiken, dvs en del grejer hänger verkligen inte ihop i den här filmen (funderar man lite över handlingen blir ett par detaljer, eh, väldigt underliga men jag tänker inte avslöja några spoilers denna gång. Vi tar diskussionen i kommentatorsfältet, ok? *Suck*, som om det skulle hända liksom).

het i plastpåse

Film som jag sett men som inte ni har sett (2).

Linkeroever (2008)

[Obs Spoilervarning] Ok, den här är relativt ny så det kanske bara är en tidfråga men ändå. Iaf, Linkeroever är en smått fantastisk historia om en idrottstjej som träffar en ny mysig kille på friidrottsklubben och flyttar in i hans mystiska hyreshus. Att snubben dessutom är med i en uråldrig satanistisk pilbågsklubb gör inte saken sämre. Det är ganska mycket i den här filmen som jag gillar, tex att det är fantastiskt vackert foto, att dom talar flemländska, att pilbågskillen röker och lyssnar på belgisk electro i sin bil, att en märklig tjurmask skymtar förbi i en scen och att den innehåller ganska många explicita och trovärdiga sexscener.

När man tänker på sexscener på film så tänker jag oftast på oerhört dåliga sådana. Några av de sämsta jag sett är de som förekommer i Woody Allens Matchpoint, bla när Scarlett Johansson försöker se kåt ut och häller smält stearin på Jonatan Rhys Meyers mage eller , haha, när Scarlett knyter Jonatans slips över hans ögon som en bindel och han ser helt jävla mongo ut. Andra dåliga är i stort sett alla med JCVD. När vi var små ville man gärna se en förblindad Jean Claude hoppsparka ner Bolo i slow motion, däremot ville vi inte se hans röv guppa runt i TV-rutan. The Muscles from Brussels trodde förstås att han hade en massa kvinnliga fans som satt där och göttade sig när han envisades med att näcka i varje film. I själva verket bestod ju såklart hans publik av svårt homofobiska kickers från Hisingen som under 90-talet såg de obligatoriska sexscenerna som ett nödvändigt ont i jakten på att lära sig att utföra den perfekta yxsparken (som bäst placerades i pannan på en 8:e klassare på Lundbydiscot en fredagseftermiddag). Och få mig inte att börja skriva om ”No retreat, No surrender” igen alltså, vilken FILM!!!

Film som jag har sett men som inte ni har sett:

Unchain (2000)

En japansk dokumentär som jag såg på Göteborgs filmfestival 2001. Den gick mitt i natten på den där biografen som ligger uppe vid vasaplatsen ungefär. Min dåvarande flickvän var såklart med och det var typ bara vi två i publiken. Jag bestämde i stort sett alla filmerna som vi såg den där veckan och det ger mig fortfarande lite dåligt samvete idag. Eller så var det så att hon faktiskt valde någon film eller så, jag minns faktiskt inte. Däremot hade vi ett demokratiskt system när det gällde vanliga biobesök, vi bestämde varannan film. Tills den dagen vi hon bestämde att vi skulle se Moulin Rogue, jag klarade bara av ca 15 minuter innan jag viskade till henne att jag skulle åka hem och sen så reste jag mig och gick därifrån. När filmen var slut ringde hon upp mig och var helt skogstokig och skrek att jag var helt jävla dum i huvudet. Jag fick lova att aldrig lämna henne igen på det sättet. Nästa film hon valde var Timmarna så jag var tvungen att snällt genomlida 114 långa minuter tortyr i form av Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore. Urk, jag lider bara jag tänker på det.
Iaf, Unchain handlade om boxaren Unchain Kaji och hur han efter en framgångslös karriär pensionerar sig från ringen pga av en ögonskada. Det är en ganska tragisk skildring av livet som proffs i Tokyo längst ner på alla rankinglistor och långt borta från alla stora galor. Tja, that’s it.