söndag 27 februari 2011

Forbidden World (Mutant) (1982)


Der er virkelig ikke lide, at meget at sige om denne film, formentlig passer bedst at blive set, når man, som mig, en hang over. (Bemærk: det har jeg sendt i går, jeg sjældent hang over på mandage). Direktør for Forbidden World havde hverken Aliens script eller budget og kompensere det med en funky soundtrack og en smule af nøgne hud. Eller stort set nøgen hud. Jeg skulle til at skrive noget sjovt om alle de pigerne i filmen, der går rundt i space centrum på høje hæle, men i virkeligheden gjorde dette filmen, som klart interessant. Faktisk handler det om det jeg har tendens til at fantasere om, når jeg drømmer om space. Glidende rundt i en lille space skib med min robot ven, få et nødsignal fra en fjern space station fra tid til anden, jord og fuck rundt, og måske dræbe en Alien eller to. Eller enhver anden elendighed, helvede ved, hvad de ser i rummet nu? Anyways, ville det være fantastisk.

lördag 26 februari 2011

Ils (2006)


När man som jag ser en hel del skräckfilmer och rysare blir det tillslut en jakt på filmer som faktiskt är läskiga. Ibland hypas en rulle som sketaläskig, sen när man väl ser den så blir reaktionen endast ett ljummet bah. Men ibland ser man en film som faktiskt är obehaglig på riktigt, oftast när man inte har en aning om vad det är man ger sig in på. När det gäller skräck så handlar det mkt om tillfälligheter, en film som ses vid en tidspunkt och uppfattas som läskig kan lika gärna gå en förbi fullständigt vid ett annat tillfälle. Därför är det hopplöst att påstå att den och den filmen är läskig medan den och den inte är det. Iaf, jag har precis sett den fransk/rumänska filmen Ils (Them) 2006 och känner mig lite rent av utmattad. Armhålorna är två våta pölar av 77 minuters konstant stress. Ok, särskilt originellt är det inte, upplägget är rent av klassiskt, men utförandet är utmärkt. Kanske är det en tillfällighet men det är sällan jag så starkt känner att "lämna dem ifred för helvete".
Betyg: högt

tisdag 22 februari 2011

Wall street: money never sleeps


L'argent ne dort jamais, je ne comprends pas vraiment ce qu'ils veulent dire par le sous-titre? Bien sûr, ne pas dormir l'argent. L'argent ne peut pas dormir. Quoi qu'il en soit, j'ai parfois tendance à fantasmer d'avoir autant d'argent. J'étais allé au travail et au bureau de mon manager, écoutez, orpin, je l'ai dit, je me résigne. Ensuite, je m'as donné un long voyage peut-être. Peut-être que j'avais voyagé dans les Andes? Non, alors ce serait l'enfer que j'ai fait dans les Andes? Je vais vous dire ce que j'aurais fait, un bateau putain gras monstre que j'avais acheté. BOY. Ensuite, j'avais brûlé le reste de la cocaïne et les photos hahaha modèles,, vous savez ce que je veux dire n'est-ce pas? Puis, quand l'argent vient à manquer, je ferait sauter la tête de moi avec un Desert Eagle. Pulvérisé tout le bateau avec le cerveau. Fuckers Oui.
Note: 2

måndag 21 februari 2011

Black Swan 2010


Jo, sista ändringen. Jag har tröttnat på alla mina tråkiga inlägg om totalt meningslösa grejer. Istället har jag bestämt mig för att göra om Bronken till en mer seriös filmjournalistisk blogg. Jag håller även på med att dekonstruera mitt liv just nu, in med det nya ut med det gamla. Det ska flyttas till nya orter, nya jobb ska tillträdas, förhållanden skall avslutas och bekantskapskretsen utbytas.
Så, Black Swan, jag såg den igår och den var himla bra. Jag förstod inte riktigt allt men efter att ha kollat några av forumtrådarna på imdb.com tror jag att de flesta bitarna fallit på plats. Detalj ang imdb, gissa om jag blev överaskad när jag såg att det Winona Ryder som spelade Beth, det hade jag aldrig gissat. Shit, vad hon har blivit gammal!? Arownosky, Aronofsky, Aronoffski, whatever, gjorde ju tydligen filmen Wresteler ochså om en åldrande sumobråtare. Ja tycker nog att Black swan var tom bättre än the Westeler. En polare ha sejt att tydligen ska Aronkovky jöra tre filmer om olika coola människer som jåbbar med coola grejer. den tredje filmebn kåmmer nästa år å ska hanla om Wolverine, dvs han me klorna i X_MEN. De kan nå bli Aronoksis mästerverk eftersom han hiottlills lixom bara jåbbat me ganska trista grejer och nu äntlien få han jåbba mä en litte mer intressnt karatär lixom. Å se ka må hopp att k l rr k. Hm k låt ja . . .
Betyg: 5

lördag 19 februari 2011

Creep Days


Ok, dubbelpost idag verkar det som. Lyssna, när mina/era "vänner" på facebook fortfaranade lägger upp låtar och videor med Salem och Crystal Castles (ehhh, 2007 liksom) kan det ju vara skönt att komma hit och konfronteras med lite ny epic shit, eller hur? Det här är 1) en sjukt bra låt och 2) en ännu sjukare video. Jag vill typ få barn med de hära. Fatta, det skulle bli värsta ubermenchen? Iaf, jag vill fan flytta in i den här låten/videon. Du kan ladda ner EP:n här med tillhörande remixer, bla av Azari & III som jag har lagt upp en fantastisk video/låt med tidigare (ops, länken har tagits bort, ok, du kan se Hungry For The Power här, cencurerad tyvärr. Fuck you, youtube).
[Edit. Ok, tydligen var det här tydligen old news redan. Har jag tappat det? Pinsamt.]
[Edit 2. XX! Arrrgh. Jag är tillintetgjord. Jag kommer att hänga mig nu. Adjö.]
[Edit 3. Alltså, jag fixar inte sådant hära. Världen rämnar.]
[Edit 4. Why oh why?!]
[Edit 5. Långvården nästa. Fuck.]
[Edit 6. Som tur är finns Wacka Flocka och plockar upp spillrorna, shoot first, ask questions last, that's how these so called gangstas last]
[Edit 7. Note to self, blogga inte när du är full]
[Edit 8. Lyckan, kvällen, livet. Allting förstört]
[Final nykter edit. Äh, det är ju fortfarande en störtbra låt. Skitsamma om jag var lite sen att upptäcka den och skitsamma ifall det är någon från sabla XX som gör guest vocals. Aja.]

Det här var lite göttigt.

söndag 13 februari 2011

The Mighty Boosh!


Jag har varit bortrest. Har ni saknat mig? Jag har två saker som jag vill dela med mig om, det ena är att jag inte har ätit på ca 24 timmar. Min mage är asdeffad och det lovar väldigt gott inför beach 2011. Dessutom gör det mig lite grinig. Det andra är att jag är innne i en inspirationsdipp, dvs jag har inget vettigt att dela med mig längre. Det brukar hända när jag varit tvungen att återvända till min torftiga och lätt patetiska vardag. För det tredje får jag ju ändå ingen kärlek längre, förutom från han småbarnspappan. Jag investerar sjukt mycket känslomässigt kapital i den här bloggen och får som vanligt inget tillbaka. Jag ska skapa en ny blogg med bara inspirationsbilder istället. På tumblr eller vad det kallas. Det är det som kidsen har numera. Det vet du.

lördag 5 februari 2011

torsdag 3 februari 2011

Recension: Kvelertak


Ok, några väldigt snabba kommentarer ang gårdagens konsert. Överlag väldigt bra, alla rockclicheér uppfylldes, bla stagedivande publik, crowdsurfande gitarrist (basist?), massor av öl inmundigades på scen, gruff med de lokala vakterna, gruff i baren, stämningsskrål i skenet av cigarettändare etc. Alla hade roligt helt enkelt (utom möjligtvis personalen). Det var ett himla ös som jag inte upplevt sedan tonårens HC-spelningar.

Roliga detaljer:
-Om det inte vore för tatueringarna skulle samtliga i bandet se ut som om de pluggade på KTH. T.o.m. den lilla stöddiga sångare skulle se ut som en typisk civilingenjörsstudent i reglerteknik ifall man fått på honom en skidjacka och haglöfsryggsäck.
-KTH-stilen är det nya svarta.
-Dialekten de pratar i Stavanger är helt sjuk. Man fattar ingenting. Vid ett tillfälle började något brinna bakom scenen och sångaren gapar i micken att "monitoren brenner!"? Vad betyder det? Svaret från publiken blev "bonnjävel!".
-Förutom några enstaka band verkar Norge generellt suga fullständigt.

Iaf, nu sitter jag här dagen efter helt uppeldad, skissar på nya tatueringar och fantiserar om ölfyllor. Iaf, det är en härlig känsla att hitta tillbaka till musiken igen och vad som faktiskt är roligt med musik. Och hamnar jag på en spelning med ett arty noise-band, alt svår singer/songwriter eller nån jävla XX eller liknande ska jag helt ärligt hoppa upp på scenen och skalla dem (eller så kommer det bara att ske i mitt huvud, vi får se).

tisdag 1 februari 2011

Slakta en helig ko. Slakta! Slakta!


En bekant till mig utbrister på twitter ”Fattar inte grejen med Lykke Li - låter som en uppdaterad Ardis” och jag håller med fullständigt. Jag har hört Lykke Li på radion och det låter väl som det brukar göra på P3, dvs ganska slätstruket och intetsägande. Men iaf, jag visste inte ens att det, så att säga, ens var en grej med henne? Hon lanserade en knasig frisyr för ett par år sedan och nu gör hon reklam för jeans, så mycket vet jag men inte mer än så. Iaf, någon som man verkligen kan snacka ”grej” om är ju Robyn. Alla – Älskar – Robyn. Varför? Där fattar inte jag grejen? Nu vill jag egentligen inte hata, hellre förstå. Robyn verkar ju vara trevlig och så, jag har tom växlat några ord med henne vid ett tillfälle och hon var precis sådär mild och vän som man inbillade sig. Och det här inlägget ger mig redan nu dåligt samvete. Det kanske är det som allting handlar om? Alla känner alla och ingen vågar ge dålig feedback? Många jag känner säger att, gud, det är ju bara så himla bra, body talk och allt vad det heter och jag fattar ingenting? Det är ju inte dåligt, bara väldigt mkt som Lykke Li, slätstruken P3-pop. Däremot, om jag ska säga en positiv sak om Robyn; Hon spelade skivor på Tranan en gång när jag var där och spelade en helt vansinnigt bra låt, det var en typ Baile Funk-låt som hade samplat en Televisionlåt, jag tror det var Marquee Moon. Jag finkammade nätet efter den där låten men hittade den aldrig. Någon som vet? (Precis som att någon skulle göra det och lämna en kommentar? Det vet ju jag lika väl som er att ni inte ens fattar hälften av vad jag skriver på den här bloggen, eller hur? Jaja, plötsligt händer det. Kanske.)