”I söndags när jag skulle flyga hem från Manchester spenderade jag mina sista pund på magasinet Monocle. Jag kände att jag hade en skyldighet att göra detta eftersom jag ju gjort mig lustig över den tidigare. Iaf, innehållet är väl ungefär vad man kunde förvänta sig, det är snyggt och tillrättalagt, det är hyggligt intressanta artiklar och i modereportagen trängs japanska lyxmärken typ Visvim och Beams. Det är en lång artikel om vilken hipp stad Göteborg är, om hur många restauranger de har med stjärnor i Guide Michiline, om hur många minimalistiska reklambyråer det finns, att gatorna är befolkade av sk kreativa människor som tex kvinnomisshandlaren Ruben Östlund osv osv. Och det känns ju iofs kul även om det skildrar ett Göteborg som jag själv aldrig upplevt. Vad som slår mig mest är att Monocle måste vara den mest assexuella tidskrift jag någonsin läst. Den är rent utav omänskligt torr. Jag inbillar mig att den riktar sig till personer som är så högt stående evolutionsmässigt att de lämnat alla liknande primala drifter bakom sig och uppnått ett slags zenliknande tillstånd som uteslutande kretsar runt nordisk design, nordisk minimalism och film från Falkenberg. Förmodligen måste de också ha en skalmanklocka som talar om när det är dags att äta, sova och bajsa.
Monocles motpol måste isf vara den nya säsongen av Paradise Hotel. Jag har bara sett första avsnittet och det väldigt spejsigt. Svartenbrandts dotter hade sex ganska omgående med en mupp från Gotland och det gav ungefär samma känsla i magen som våldtäktsscenen i Irreversible (som jag iofs älskar). Jag har aldrig gillat de trista dokusåpor som dominerat TV den senaste tiden, tex ”ensam mamma söker”, ”lyxfällan” eller ”bonde söker fru”, jag tycket bättre om de som fanns för ett par år sedan då programidén oftast bestod i att man samlade ihop ett gäng idioter, placerade dem i ett hus tillsammans, gav dom sprit och sedan dokumenterade allt som hände. Det var både oldschool och hardcore. Även om resultatet ofta gjorde mig lite uppgiven tyckte jag för det mesta att det var ganska skoj att se vuxna människors värdighet fullständigt rasa samman och istället låta reptilhjärnan ta över helt. Jag kommer inte orka följa varje avsnitt av paradise Hotel men jag ser fram emot att zappa förbi programmet några gånger under hösten.
Roligaste dokusåpan genom tiderna var Izabellas bröllop på TV3 som gick 2004. Det handlade om en tjej från landet som flyttade till Hammarby Sjöstad och hade 100 dagar på sig att hitta en kille att gifta sig med (bla dejtade hon en snubbe dömd för kvinnomisshandel, se bild). Hon hade en rolig dialekt och bodde på en husbåt. Det räckte för att roa mig.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar