It’s a hard life, for a man with no wife, del 4.

Ok, tidigare har jag ju skrivit om olika robotar, den ena baxigare än den andra. Det finns en superrobot som jag dock ännu inte nämnt, CB-2, robotbarnet från Tokyo. CB-2 står för Child-Robot with Biometric Body och den har lyst med sin frånvaro av en anledning, CB-2 är nämligen inte baxig, den är bara läskig. Den lille gynnaren kan stå, gå och avläsa dina ansiktsuttryck, den är även duktig på att göra ansiktsuttryck själv. Eller duktig och duktig, den försöker åtminstone. Den väger 33kilo och sägs ha samma intelligens som en 2-åring. Den håller som bäst att lära sig tala och men kan än så länge bara göra underliga ljud. Jag har en kompis som alltid skickar mig en massa länkar om robotar och ai:er och alltid avslutar mailen med något i stil med "Dude, the robots will soon take over. It's just like in Terminator". Naturligtvis så skämtar han alltid men när det gäller CB-2 så vilar det faktiskt något slags ondskefullt i den där döda blicken. Ungefär som i filmen "Grizzly Man", där Werner Herzog granskar in i en grizzlybjörns blick och konstaterar att han där bara ser ren ondska, en slags naturens obönhörliga grymhet. Än så länge rullar CB-2 bara runt på golvet och leker med sina egna tår, men så småningom, när hans intellekt vuxit, vem vet vad den kommer att hitta på?