fredag 25 september 2009

The Horror, The Horror! Del 2


Alrajt, de två återstående filmerna från helgen ska recenceras. "House of Wax" (2005) var inget aktivt val utan den råkade gå på kanal 5 just efter att jag sett klart "From Beyond" så jag blev naturligtvis tvungen att se den. Filmen innehåller egentligen bara två bra scener, den första är när Paige, spelad av Paris Hilton, får ett järnrör genom skallen och hennes märkliga dödspose (halvt sittande med huvudet liksom stött mot järnröret) videofilmas noga av filmens Psyko nr 1, den andra är när karaktären Carly skall signalera om hjälp till sin bror genom att sticka upp ett finger genom en gatubrunn och filmens Psyko nr 2 låtsas knyta skorna men tar istället fram en avbitartång och kapar hennes finger. Den här filmen är likt övriga remakes på klassiker, tex Fredag den 13:e, Motorsågsmassakern och Halloween, gjord för tonåringar som kollar på O.C. och känns därför väldigt plastig i jämförelse med orginalen. I klassisk amerikansk berättartradition är glesbygden befolkad av diverse blodtörstiga knäppgökar som, så fort det kommer en minibuss fylld med rika kids från LA, börjar tugga fradga och vässa ett lämpligt tillhygge. En etnolog, sociolog eller någon som över huvud taget läst en a-kurs på universitetet skulle säkert kunna skriva något smart om varför unga urbana amerikaner verkar frukta landsbygden mer än Al-Quida, jag själv har bara pluggat naturvetenskap så jag har såklart ingen aning. Betyg 2 av 5.

Sista filmen då, The Funhouse (1981) är gjord av Tobe Hooper, en pionjär in skräckfilm med klassiker som Texas Chainsaw Massacre, Salems Lot och Eaten Alive på CV:n. Iaf, samma fenomen som i filmen ovan, här är det dock inte några inavlade rednecks som står för övervåldet, utan inavlat cirkusfolk istället. Den snälla flickan Amy övertalas av sina kompisar att tillsammans övernatta i The Funhouse, typ lustiga huset, och naturligtvis är det här inte ok med cirkusfolket och dom spårar fullständigt. Som om inte saken var tillräckligt illa bor det även ett slags monster under tivolit, oh-no! Som ett tidsdukument är filmen relativt skojig men som skräckfilm är den sövande trist. Betyg 1 av 5.
Sammantaget, alla filmerna, skulle man kunna se det som att jag slösat ca sex timmar på nonsens när jag istället kunde ha förverkligat mig själv, tex genom att se någon snajdig utställning på moderna eller läsa typ Fantastic Man eller Monocle. Eller varför inte rent utav New York Times? Med denna nya kunskap och kultivering hade jag kanske kunnat diskutera spännande ämnen som tex någon ny möbeldesigner från Antwerpen eller hurvida indian-looken är inne eller ute, istället för att vara begränsad till att bara kunna konversera om innebandysvenniga grejer som tex vem som kan utmana Machida eller varför remaken på Hellraiser ska behöva ta så lång tid.

1 kommentar:

nojjmi sa...

tja vad säger man?! tough luck. för filmer kommer och går men möbler består som min kloka farmor alltid skrockade.