fredag 6 november 2009

Historierevisionism, del 1.


Jag har aldrig varit intresserad av fotboll, jag spelade i Lundby IF som liten men det var mest för att alla mina jämnåriga kompisar sparkade boll. Det var lugnt så tills för några år sedan, då jag för första gången hörde talas om s.k. casuals och firmor. Jag tror att det var för att jag hade köpt en sprillans ny Stone Island-jacka second hand i NYC och fick frågan på en fest om jag var en ”casual”. Jag svarade att, jo, det var jag, för jag kände mig ju ganska casual, dvs avslappnad. Det var först senare, när jag läste en artikel i bibel (eller var det bon) som jag insåg att jackan jag köpt och dess tydliga patch på armen signalerade till fotbollsintresserade att jag minsann var en kille som gillade att gå på puben, lyssna på audio bullys, kolla på fotboll och inte minst, var beredd att slåss för mitt fotbollslag. Hmm, nästan iaf, för riktigt så såg det ju inte ut. På mängder av forum kunde man läsa om slagsmål på på förhand bestämda platser, om hur gentlemannamässigt det hela gick till, om hur tuffa alla inblandade var, om bataljer och strider, legendariska slagsmål man mot man. Ok, det här kan jag ju relatera till tänkte jag men ack så fel jag hade. För kollade man några av alla de filmer på dessa påstådda strider som låg ute på youtube målades en helt annan bild upp, det såg ju ut som fan, istället för renodlade boxningsmatcher iklädda burberryhalsdukar var det en stor pöbel som mest står och hutar mot varandra på säkert avstånd. Någon tar mod till sig och rusar fram mot den andra sidan och skickar oftast iväg en karatespark i luften för att sedan snabbt kunna smita tillbaka till tryggheten hos sina egna. Eller rusa fram och slå en snabb rallarsving, möjligtvis halka och genast bli ansatt av tre-fyra stycken från andra sidan innan 5-6 från de egna åter skrämmer bort angriparna. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, i evigheten, i samtliga filmer!?! Gärna skall ett par stolar kastas dessutom. Och de där underliga hoppsparkarna? Jag fattar syftet, snabbt in och ännu snabbare ut, men vafan? Det hela stämde helt enkelt inte överens med den bilden man fick från forumen och media, men, sen när har man någonsin kunnat lita på något som skrivits i ett forum på nätet?
Nu till min poäng, jag och många med mig (hah!) har ju alltid förundrats över medeltidens slagfält. Där knektarna rusade urskinningslöst mot varandra och vevade med en spikklubba ett par sekunder innan de själva oundvikligen blev genomborrade av en lans. Ni som har sett Excalibur eller Braveheart vet exakt vad jag snackar om. Vid ett stort fältslag borde det viktigaste vara att man inte råkade hamna längst fram för då var man 100% körd redan på förhand. Iaf, alla dessa huliganfilmer har fått mig att tänka om. Tänk om det inte var på det här viset som i filmerna? Tänk om fältslagen istället gick till som huliganbråken, dvs två stora grupper med folk som mest stod och skrek på varandra, sköt lite pilbåge i hopp om att kanske träffa någonting och då och då gjorde ett slumpmässigt utfall mot motståndarna mest för att imponera på sina egna? Kanske var det aldrig speciellt mycket blodutjutelse utan fältslagen bestod mest i att två sidor stod och kallade varandra för fittor tills ena sidan gav upp och reste hem igen? Tusentals youtube-filmer visar ju att det är normalt så det ser ut när adrenalinhalten blir för stor i en folkmassa. Kanske är Braveheartkrigen bara ren och skär historierevision? Jag vet såklart inte hur det ligger till, jag har ju inte läst en a-kurs i historia eller liknande, men det känns ju plötsligt mer troligt att det kanske inte var så farligt att kriga förr. Karolinerna kanske var värsta posörerna.

Inga kommentarer: