It’s a hard life, for a man with no wife, del 4.

Ok, tidigare har jag ju skrivit om olika robotar, den ena baxigare än den andra. Det finns en superrobot som jag dock ännu inte nämnt, CB-2, robotbarnet från Tokyo. CB-2 står för Child-Robot with Biometric Body och den har lyst med sin frånvaro av en anledning, CB-2 är nämligen inte baxig, den är bara läskig. Den lille gynnaren kan stå, gå och avläsa dina ansiktsuttryck, den är även duktig på att göra ansiktsuttryck själv. Eller duktig och duktig, den försöker åtminstone. Den väger 33kilo och sägs ha samma intelligens som en 2-åring. Den håller som bäst att lära sig tala och men kan än så länge bara göra underliga ljud. Jag har en kompis som alltid skickar mig en massa länkar om robotar och ai:er och alltid avslutar mailen med något i stil med "Dude, the robots will soon take over. It's just like in Terminator". Naturligtvis så skämtar han alltid men när det gäller CB-2 så vilar det faktiskt något slags ondskefullt i den där döda blicken. Ungefär som i filmen "Grizzly Man", där Werner Herzog granskar in i en grizzlybjörns blick och konstaterar att han där bara ser ren ondska, en slags naturens obönhörliga grymhet. Än så länge rullar CB-2 bara runt på golvet och leker med sina egna tår, men så småningom, när hans intellekt vuxit, vem vet vad den kommer att hitta på?

Hell is other people

Ok, igår skrev jag ett inlägg som jag tänkte publicera på bronken men jag lyckas liksom inte knyta ihop säcken. Vad handlar det om egentligen? Jag vet inte. Kanske handlar det om klassamhället och sexualiteten? Jag skulle precis ta bort allt jag skrivit men så bestämde jag mig för att lägga upp det ändå:


”I söndags när jag skulle flyga hem från Manchester spenderade jag mina sista pund på magasinet Monocle. Jag kände att jag hade en skyldighet att göra detta eftersom jag ju gjort mig lustig över den tidigare. Iaf, innehållet är väl ungefär vad man kunde förvänta sig, det är snyggt och tillrättalagt, det är hyggligt intressanta artiklar och i modereportagen trängs japanska lyxmärken typ Visvim och Beams. Det är en lång artikel om vilken hipp stad Göteborg är, om hur många restauranger de har med stjärnor i Guide Michiline, om hur många minimalistiska reklambyråer det finns, att gatorna är befolkade av sk kreativa människor som tex kvinnomisshandlaren Ruben Östlund osv osv. Och det känns ju iofs kul även om det skildrar ett Göteborg som jag själv aldrig upplevt. Vad som slår mig mest är att Monocle måste vara den mest assexuella tidskrift jag någonsin läst. Den är rent utav omänskligt torr. Jag inbillar mig att den riktar sig till personer som är så högt stående evolutionsmässigt att de lämnat alla liknande primala drifter bakom sig och uppnått ett slags zenliknande tillstånd som uteslutande kretsar runt nordisk design, nordisk minimalism och film från Falkenberg. Förmodligen måste de också ha en skalmanklocka som talar om när det är dags att äta, sova och bajsa.

Monocles motpol måste isf vara den nya säsongen av Paradise Hotel. Jag har bara sett första avsnittet och det väldigt spejsigt. Svartenbrandts dotter hade sex ganska omgående med en mupp från Gotland och det gav ungefär samma känsla i magen som våldtäktsscenen i Irreversible (som jag iofs älskar). Jag har aldrig gillat de trista dokusåpor som dominerat TV den senaste tiden, tex ”ensam mamma söker”, ”lyxfällan” eller ”bonde söker fru”, jag tycket bättre om de som fanns för ett par år sedan då programidén oftast bestod i att man samlade ihop ett gäng idioter, placerade dem i ett hus tillsammans, gav dom sprit och sedan dokumenterade allt som hände. Det var både oldschool och hardcore. Även om resultatet ofta gjorde mig lite uppgiven tyckte jag för det mesta att det var ganska skoj att se vuxna människors värdighet fullständigt rasa samman och istället låta reptilhjärnan ta över helt. Jag kommer inte orka följa varje avsnitt av paradise Hotel men jag ser fram emot att zappa förbi programmet några gånger under hösten.


Roligaste dokusåpan genom tiderna var Izabellas bröllop på TV3 som gick 2004. Det handlade om en tjej från landet som flyttade till Hammarby Sjöstad och hade 100 dagar på sig att hitta en kille att gifta sig med (bla dejtade hon en snubbe dömd för kvinnomisshandel, se bild). Hon hade en rolig dialekt och bodde på en husbåt. Det räckte för att roa mig.”

Ni bad om det.

I lördags var det dags för lajv igen. Jag hade klätt ut mig till Mordor Dark Elf och Margaret en Odalh Mordor Dark Elf. Med är även Kristina som Odahl Strider Dark Wizard. Det kändes upplagt för en riktigt skön dag när Emil dyker upp utklädd till en Arlifax Mordor Dark Elf, dvs level 20 fastän han bara har varit med ett par gånger tidigare. Så jag konfronterar honom såklart och frågar vad fan han sysslar med. Vadå, svarar han, jag får väl klä ut mig till vilken Dark Elf jag vill eller? Jag påpekar att vi faktiskt följer de officiella reglerna från G.O.R.P. och att att jag tjänat ihop ca 100 gånger så många experience points som honom men trots detta inte har nått level 20. Emil bara skrattar åt mig och säger, lugna dig, det är ju ändå bara en lek. Jag svarar att det inte alls är någon jävla lek, ifall han vill spela som Arlifax Mordor Dark Elf så får han för fan tjäna ihop de experience points som behövs precis som alla andra. Margaret och Kristina fnissar åt mig och det gör mig ännu mer irriterad. Emil suckar och vänder sig mot dem och säger att han ändå inte vill vara med längre, att han har Terminator Salvation hemma på DVD och ifall någon är intresserad så kan dom få följa med hem till honom och se på den. Kristina säger att hon fryser och att det kanske vore bättre att se Terminator Salvation istället, att vi kan fortsätta spela när det blivit vår istället. Jag svarar att vädret för fan är perfekt just nu för i Mordor regnar det för helvete dygnet runt och vi kan inte spela Mordor Dark Elves på någon fucking jävla vårdag, isf kan vi lika gärna lägga ner hela skiten. Margaret säger att jag beter mig konstigt och att hon följer med och ser på Terminator Salvationoch vi kanske kan höras imorgon istället. Jag säger att dom kan dra åt helvete för jag tänker för fan spela själv isf, jag har spenderat månader att bygga min Mordor Dark Elf-rustning och jag tänker för fan inte låta Emil förstöra alltihopa med sin jävla Terminator Salvation-DVD. Dessutom, säger jag till Margaret, så hade jag den hemma förra veckan men då sa du att Terminator Salvation hade fått dåliga recensioner och du hellre ville se The Crystal trots att jag tycker att det är en barnfilm, kanske ev en äventyrfilm, men absolut inte lika komplex som Terminator Salvation. De tre vänder mig ryggen och går mot busshållplatsen och jag plockar upp den största sten jag kan hitta, rusar ifatt dem och slår den så hårt jag kan i huvudet på Emils Arlifax Mordor Dark Elf-rustning (som jag tycker ser lite billig ut). Han faller handlöst på marken och ur huvudet rinner det sjukt mkt blod och grejer. Kristina skriker jättehögt så jag tar upp stenen och slår den i huvudet på henne också. Margaret ser chockad ut men börjar springa ifån mig in i skogspartiet. Jag plockar upp stenen igen och går efter henne. Du skulle ha tänkt dig för Margaret, tänker jag. Nu har du verkligen ställt till det för dig.

Porr porr porr!

Ok, jag tänkte för ett tag sedan att jag skulle skriva någonting om Rammstein och deras porriga video, "Pussy" , men sedan blev jag uttråkad så jag orkade aldrig. Rammsteins enda förtjänst måste vara att dom en gång var med på soundtracket till "Lost Highway", förutom det anser jag inte att dom är existensberättigade. När det gäller att slänga in lite porr i olika sammanhang är dom inte ensamma, för ett par år sedan var det ett italienskt(?) streetwearmärke som gjorde pr för sin kollektion i form av en porrfilm där man i de olika scenerna kunde klicka på deltagarnas kläder för att få information om vad det var för plagg osv. Det gjorde iaf intryck på mig den gången. Även ifall man kan tycka att det såklart var ett billigt knep så var det iaf lite inovativt, på den tiden åtminstone. Numera känns det mest uttjatat och inte alls särskilt provocerande och Rammstein känns bara väldigt väldigt gamla.
Iaf, vad jag egentligen skulle komma till med det här inlägget, när jag såg den här videon "Hungry for the Power" med Azari and III så tänkte jag först tråkig låt, tråkig video, billiga knep. Men jag hade fel, videon är genial, låten grym. Jag har spelat den säkert tio gånger denna söndagsmorgon redan. Se den från början till slut, du kommer inte att bli besviken:

Historierevisionism, del 1.

Jag har aldrig varit intresserad av fotboll, jag spelade i Lundby IF som liten men det var mest för att alla mina jämnåriga kompisar sparkade boll. Det var lugnt så tills för några år sedan, då jag för första gången hörde talas om s.k. casuals och firmor. Jag tror att det var för att jag hade köpt en sprillans ny Stone Island-jacka second hand i NYC och fick frågan på en fest om jag var en ”casual”. Jag svarade att, jo, det var jag, för jag kände mig ju ganska casual, dvs avslappnad. Det var först senare, när jag läste en artikel i bibel (eller var det bon) som jag insåg att jackan jag köpt och dess tydliga patch på armen signalerade till fotbollsintresserade att jag minsann var en kille som gillade att gå på puben, lyssna på audio bullys, kolla på fotboll och inte minst, var beredd att slåss för mitt fotbollslag. Hmm, nästan iaf, för riktigt så såg det ju inte ut. På mängder av forum kunde man läsa om slagsmål på på förhand bestämda platser, om hur gentlemannamässigt det hela gick till, om hur tuffa alla inblandade var, om bataljer och strider, legendariska slagsmål man mot man. Ok, det här kan jag ju relatera till tänkte jag men ack så fel jag hade. För kollade man några av alla de filmer på dessa påstådda strider som låg ute på youtube målades en helt annan bild upp, det såg ju ut som fan, istället för renodlade boxningsmatcher iklädda burberryhalsdukar var det en stor pöbel som mest står och hutar mot varandra på säkert avstånd. Någon tar mod till sig och rusar fram mot den andra sidan och skickar oftast iväg en karatespark i luften för att sedan snabbt kunna smita tillbaka till tryggheten hos sina egna. Eller rusa fram och slå en snabb rallarsving, möjligtvis halka och genast bli ansatt av tre-fyra stycken från andra sidan innan 5-6 från de egna åter skrämmer bort angriparna. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, i evigheten, i samtliga filmer!?! Gärna skall ett par stolar kastas dessutom. Och de där underliga hoppsparkarna? Jag fattar syftet, snabbt in och ännu snabbare ut, men vafan? Det hela stämde helt enkelt inte överens med den bilden man fick från forumen och media, men, sen när har man någonsin kunnat lita på något som skrivits i ett forum på nätet?
Nu till min poäng, jag och många med mig (hah!) har ju alltid förundrats över medeltidens slagfält. Där knektarna rusade urskinningslöst mot varandra och vevade med en spikklubba ett par sekunder innan de själva oundvikligen blev genomborrade av en lans. Ni som har sett Excalibur eller Braveheart vet exakt vad jag snackar om. Vid ett stort fältslag borde det viktigaste vara att man inte råkade hamna längst fram för då var man 100% körd redan på förhand. Iaf, alla dessa huliganfilmer har fått mig att tänka om. Tänk om det inte var på det här viset som i filmerna? Tänk om fältslagen istället gick till som huliganbråken, dvs två stora grupper med folk som mest stod och skrek på varandra, sköt lite pilbåge i hopp om att kanske träffa någonting och då och då gjorde ett slumpmässigt utfall mot motståndarna mest för att imponera på sina egna? Kanske var det aldrig speciellt mycket blodutjutelse utan fältslagen bestod mest i att två sidor stod och kallade varandra för fittor tills ena sidan gav upp och reste hem igen? Tusentals youtube-filmer visar ju att det är normalt så det ser ut när adrenalinhalten blir för stor i en folkmassa. Kanske är Braveheartkrigen bara ren och skär historierevision? Jag vet såklart inte hur det ligger till, jag har ju inte läst en a-kurs i historia eller liknande, men det känns ju plötsligt mer troligt att det kanske inte var så farligt att kriga förr. Karolinerna kanske var värsta posörerna.

K-rauta

Igår kväll gick jag runt ensam på K-rauta för att handla spackel, lite spik m.m. Jag lyssnade på Fuck Buttons (är dom bra, ska man gilla dom, jag vet inte?) i iPoden så högt att det gjorde ont i öronen. Det var en surrealistisk upplevelse. Iaf, jag satte upp en ny hylla i köket men nu vet jag inte riktigt vad jag står längre. Köket känns så trångt helt plötsligt. Inte kan jag ta ner den heller för jag har satt plugg och jag har ingen aning vad för färg det är på väggarna, eller, jag vet att den är typ beige/grå men det skulle vara helt omöjligt för mig att hitta exakt rätt nyans. Jag vet inte. Den är ju fin och så men jag vet verkligen inte. (är den fin?)