måndag 29 november 2010

I Stockholm 2010

Ok, nu är jag inget modeorakel på något sätt, men det råder väl en slags typ skoggshuggaretrend just nu, eller hur? Jag var i Japan för två år sedan och tänkte att "ok, nu blir det fan cutting edge vad som är trendigt etc" men alla butikerna var sprängfyllda med rullmössor, dunvästar, jackor gjorda i filt, Uggs, Red Wing, flanellskjortor, jeansjackor med pälskragar etc. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag antog att japaner innerst inne inte brydde sig så mkt om vad som var inne för tillfället utan istället helst av allt klädde sig i dunväst oavsett trender etc. Så fel jag hade, nu två år senare svämmar Stockholm över av skogshuggarkläder så allt jag iakttagit var såklart supertrendigt. Iaf, butiken Unionville öppnar snart i Stockholm och de har bla lagt upp följande "inspirationsbilder" på sin websida. Det här är alltså Stockholm. 2010. Är det bara jag som tycker det här är stor humor?


torsdag 25 november 2010

Salem Bashing! del 2.


Inga kommentarer på flera poster nu. Är det en slags tyst kritik? Jobbar jag inte tillräckligt hårt? Håller jag inte tillräckligt hög kvalitet? Fair enough. Ni är svårflörtade. Jag får kämpa. Ni kan dra åt helvete.

Iaf, min bekant i London fortsätter uppdatera med tweets från Salems spelning. I en kyrka. I London. Ujujuj. Rökmaskiner. Check. XX som apatiskt kollar på från front row. Check. Apatiskt för i de här kretsarna får man absolut inte visa några som helst känslor utåt. Jag ser framför mig precis hur det ser ut. De har håret rakat ner till skinnet på sidorna, svarta oversize t-shirts och smala svarta jeans, och till det, svarta kängor. Pojkaktigt svullna kinder. Indietjocka (dvs smal men har ändå hull runt midjan). Ansiktena förstenade i en slags jag-tog-heroin-för-2-min-sen-och-håller-precis-på-att-däcka-min. Jag avskyr verkligen XX. Jag fattar inte grejen. Musiken är så trist att klockorna stannar. Och vad fan är dom för någonting? Är dom gother? Vad? Varför ser alla Londonhipsters ut precis så? Helvete, hur gammal har jag blivit? Jag är resonerar ju precis som min gamla pappa. Jag hatar ändå the XX. Stryk borde dom ha. Och det känns skönt att vi är bra mkt drygare här i Stockholm än dem i London eftersom de inte hunnit fatta hur ocoola Salem är ännu. Hah!

Iaf, för att rädda situationen lite samt bevara min ungdomlighet, för jag är väldigt ungdomlig, när jag hälsade på hos Antroposoferna i Järna så gav dom mig en brochyr om en kurs för ungdomar i ålder 18-25, så det så, iaf, för att bevara min ungdomlighet så måste jag erkänna att jag lyssnade precis på OoooOOOoo eller vad dom heter och, satan i gatan, det var några sjyssta spår där ändå. Märk dock att jag kanske kommer att förneka detta om ett par timmar.

söndag 21 november 2010

The way my wrist gliss I make a hood bitch say “damn!”


I lördags skrev Fredrik Strage och Axel Björklund en tvåsidors hyllning till Kanye West i DN. Och visst, jag gillar visserligen Kanye samtidigt är han lite hiphopens svar på Lady Gaga, lite crazy men förutsägbar. Istället skulle jag vilja hylla Gucci "Scusi" Mane för den senaste tiden har jag lyssnat på Gucci i stort sett dagligen. Här kommer ett par orsaker till varför man inte kan låta bli att älska Gucci:

-Gucci Manes favoritfärg är gult. Han gillar gula bilar, gula skor, gula tees, gula bitches, Bart Simpson etc.
-Gucci Mane tror på vampyrer.
-Gucci Mane har uppfunnit ett nytt ord, burr, och han envisas att repetera detta gång på gång på alla låtar. Oftast har han även en kör som ropar Burr Burr i varje låt. Dessutom gör han om alla ord som innehåller "bu" eller "ber" till burr. Tex burrito blir bhurr-ito och december blir decem-bhurr.
-Han har döpt två mixtapes till "The Burrprint, Pt 1" och "The Burrprint, Pt 2".
-Gucci Mane har ett halsband föreställande Bart Simpson som är gjort av diamanter (han har även ett föreställande Ådi samt ett Frosted Flakes).
-Gucci Mane rappar ofta om hur han knullar med sina pengar och hur han hellre ligger med money än hoes. Alltså som en slags modern variant på Joakim von Anka som brukade bada och sova med sina pengar.
-Hans sidekick heter Wacka Flocka.
-Hans texter är för det mesta asmärkliga (Try to build an empire. Black Ferrari is a vampire campfire).
-Det cirkulerar massvis med rykten om att Gucci Mane i sjäva verket är efterbliven. Ungefär som med Ramones på den tiden. Som bevis på detta finns bla den här filmen från när han var yngre.

fredag 19 november 2010

Läs här. Viktigt!


Pa-a-a-anzerfaust, du var så mycket bättre förr. Ja, så hade det kunnat låta ifall jag blev namedroppad i en Håkan Hellström-låt. Det är sant, jag har inte så mkt roligt att skriva om längre. Anledningen? Tidigare var jag bitter och cynisk, nu är jag äntligen en lycklig människa. Lite enkelt kan man väl uttrycka det som att jag har haft den otroliga turen att träffa en fantastisk kvinna som introducerat mig till biodynamisk kost. Stoppar du i dig bajs, så mår du såklart som bajs efter ett tag. Det är därför biodynamisk föda är så viktig, inte bara för den fysiska kroppen utan även för eterkroppen och astralkroppen. Vi är alla delar av den kosmiska minnesbanken. Även själva solsystemet ska ha "reinkarnerat" ett antal gånger, enligt akashakrönikans minnesbilder. Närmare bestämt fyra gånger. Första gången bildades bara ren värme i olika formationer. Denna har idag förtätats till den rent fysiska materien. När solsystemet inkarnerade på nytt bildades gaser. Dessa har idag förtätats till å ena sidan vatten, å andra sidan de eteriska krafter som frambringar organiskt liv. Tredje gången solsystemet inkarnerade så bildades, förutom den ursprungliga värmen och gasen, något som liknade flytande ämnen. Dessa ska idag ha återuppstått som djurvärlden. Först under jordens innevarande inkarnation ska fast materia ha bildats, och därmed ska människan ha utvecklats. För varje inkarnation har solsystemet fått en mindre sol och fler planeter. Ytterligare tre inkarnationer ska "avvecka" eller förandliga först det fysiska, sedan det eteriska och slutligen även det astrala. Människoanden ska då ha införlivat och förandligat de tre naturrikena genom kristuslik kärlek, offerkraft.

torsdag 18 november 2010

-Vem är den lille pojken med hudsalva i ansiktet?
-Det är min korte-son.

onsdag 17 november 2010

-Har du hört om styckmordet i Sydafrika?
-Nä
-Det var Nelson Mandela

måndag 15 november 2010

-Glenn Hysén ringde precis och meddelade att han skulle bli sen.
-Hu sen?

fredag 12 november 2010

Burr Burr!!!


Lyssna, avsnitt 4:a av The Walking Dead, "Vatos", är regisserat av Stakka Bo, Johan Renck. Vem hade anat det när man hörde Here We Go Again för x antal år sedan? Iaf, det betyder att typ DN på Stan kommer att skriva om The Walking Dead om ca 1,5 vecka så passa på att namedroppa serien extra mycket fram till dess och du kommer att framstå som någon som ligger steget före och "har koll". Jo, och en sak till, passa på att säga "Burr Burr" så ofta du kan, ok? Du kommer att fatta senare. Tack Panzerfaust!

torsdag 11 november 2010

Cravingz

Jag dööööör ;-) Ge mig ge mig..... :-) :-)

Helt ärligt så upptar dessa skor det mesta av min vakna tid just nu. De är ju liksom inte riktigt anpassade för det här jävla skitklimatet vi lever i. Ett tjockt lager snö redan i november, fuck off.

måndag 8 november 2010

Tja, vad ska man säga.

Det här med att posta korta grejer, dvs kvantitet istället för kvalitet, är inte min grej. Rent bildligt kan det inte heller bli bättre än "I am in hell, help me" från Hellraiser 2: Hellbound. Jag har såklart sett alla Hellraiserfilmerna, alla åtta eller vad de är. Förutom 1:an och 2:an är de flesta ganska tragiskt dåliga, något som ibland kan irritera mig oerhört. Varför släpa Hellraiser i smutsen på det där sättet? 2012 ska nyinspelningen på Hellraiser komma dessutom. Gissningsvis en remake a´ la Motorsågsmassakern och Fredag den 13:e, dvs filmer gjorda för amerikanska kids som dem i Jersey Shore (som jag visserligen älskade). Om inte nya Hellraiserfilmen duger ska jag fan åka till Hollywood och gå lasermannen på deras arslen. Jag hade tänkt recensera samtliga Hellraiserfilmer här på Bronken men jag orkar fan inte skriva en massa skit här längre. Inte ens mina närmaste vänner besöker bloggen längre, bara en massa anonyma dårar samt diverse ljusskygga gestalter från det förflutna som vill försöka hålla koll på mig. Min lillebror är här ibland och postar roliga kommentarer. Han är en stor författare. Jag är trött på att leva i hans skugga. Bloggar är bara skit.

fredag 5 november 2010

torsdag 4 november 2010

måndag 1 november 2010

Recension: Watain


-Watain har ett troll som spelar gitarr. Snubben är stor som ett jävla hus.

-Gene Simmons spelar tydligen bas i Watain numera. Han är ca 60år, halvskallig och kompenserar med att kladda ett upponervänt kors i pannan. Han gör dessutom skära av halsen-tecknet mot publiken ca 100 gånger under kvällen. Tufft.

-Sångaren i Watain påminner ibland plågsamt mycket om en gycklare när han hoppar runt på scenen.

-Darth Maul från Star Wars; The Phantom Menace, spelar också gitarr i Watain. Alltså, att ha rakat hår och sedan sminka sig röd och svart är fan inte ok.

-Ovanligt många dorks i publiken, svårt att se skillnad på lajvare och hårdrockare ibland.

-Att gå på BM-konsert iklädd ljusblå skjorta och kofta etc var ett misstag av episka dimensioner. Jag trodde hårdrock handlade om friheten att göra som man vill men istället visar det sig att hårdrockare är den mest konservativa samling nötter jag sett sedan jag kollade på nazisterna på nationaldagen.

-Hur i helvete kan dom låta Ghost spela först?! Nu missade jag deras spelning eftersom jag inte orkade se alla övriga fåniga förband. Tack som fan. Idioter.

Vad var bra då, hmm, hitsen såklart. Samt cudos till djurhuvudena på scenen. Annars så känner jag att jag och Watain går skilda vägar numera (Seriöst, ni måste sparka snubben i djävulssminkningen, det funkar fan inte). Tacka vet jag Gorgoroth på Slussen när det nu var, det var ren ondska.