onsdag 25 augusti 2010

Bageriet


I vintras var jag på Bageriet i Gamla Stan. Det var en ganska underlig upplevelse. När jag kom dit kom min kompis, som redan var där, och öppnade dörren eftersom jag inte fattade vart det låg någonstans. När han höll upp dörren attackerades han av en av de autistiska bartendrarna ”här är det JAG som håller upp dörren” sen vände han sig mot mig ”Hej, Jim”. Eller något, jag minns inte vad han hette. Anyway, sen blev man insläppt i den lilla lokalen som var en slags matsal med förtäckta fönster där det satt några enstaka par och samtalade jättetyst med varandra (läs viskade). Iaf, det fanns en bar också och där hittade jag några fler kompisar. Drinklistan var det inget fel på, allting verkade gott och så, vad som var lite underligt var att den autistiske bartendern nr 2 (som är en smalare variant av Jim) ber oss först läsa ”husets regler” som står uppskrivna på första sidan:

• Du är en gäst, bete dig som sådan.
• Respektera andra medlemmars rätt till avskildhet.
• En gentleman tilltalar endast en dam när han själv blivit tilltalad.
• Rökning sker på angiven plats.
• Mobiltelefonanvändande hålls ner till ett minimum.
• Efter avslutat besök lämnas baren på ett lugnt och värdigt sätt med en taxi som väntar.
• Fotografering förbjuden.
• Drick och ha trevligt.

Alltså, man kan ju tycka att det där var väl inga konstiga regler i sig, men efter det blev ju inte speciellt uppsluppet direkt. Istället började vi också viska till varandra och eftersom de inte spelar någon musik blev det jättetyst. Det enda som hördes var bartendrarna själva och hur de envisades kalla en tjej i vårt sällskap för "fröken". Jag drack en öl och räckte fram mitt kort som betalning, bartendern tittade på mig som att jag var efterbliven och meddelande att notan tagits hand om. Förmodligen av en kompis bekant som jag inte kände, antagligen enda killen i gänget som faktiskt hade ett riktigt medlemskort till Bageriet. En sån där fjant i hipsterpilotglasögon som snackade högt om att han hade en pistol, eller om det var en kamphund, och skulle hämta den ifall ev konflikt skulle uppstå (extremt underligt beteende f.ö. men tack för ölen, din flöjt). Iaf, vi blev alla utkastade strax efter att jag anlänt, oklart exakt varför, vi passade väl inte in antar jag. Ungefär som när jag träffar någon som spelar World Of Warcraft som blir irriterad över att jag ställer så många frågor och tror att jag försöker göra mig lustig över denne när jag i själva verket är jätteintresserad av hur det egentligen fungerar, rent tekniskt alltså? Tja, det var typ det. Eller jo, drinkarna kostade 180:- stycket, lite dyrt för oss vanliga knegare kanske.

3 kommentarer:

Fula Edith sa...

Haha finns det kvar det där bageriet eller har de dödat ut sig själva.
Jag tänker att vi går dit och bryter alla husets regler. Eller nej.
Hejdå
Jo men det var inte det jag skulle säga utan Lorde boken var faktiskt rätt bra men jag är lekman så vad vet jag.

Panzerfaust sa...

Nej, bageriet stängde nyligen så nu har jag ingen aning om vart man ska gå ifall man vill ha en drink utan att nån jävel startar en konversation utan tillåtelse.

Fula Edith sa...

eller vill leka gentleman!