We gonn find you!

Hmm, jag visste inte riktigt ifall jag skulle lägga upp de här eller inte. Saken är ju att historien inte är speciellt rolig. En kvinna i fattiga Lincoln Park utanför Chicago har blivit utsatt för ett våldtäktsförsök och hennes brorsa är såklart aslack över detta och, tja, det är väl absolut ingenting man borde skoja om. Men det gjorde iaf 'Autotune the News' som omvandlade broderns varningar till numera ganska klassiska 'bed intruder song'. Dom brukar ju annars mest skoja med Fox-reportrar och amerikanska högerpolitiker så att ge sig på ett borderline crackhuve som just tvingats rädda sin syster från att bli våldtagen kan ju kännas lite lågt. Om det inte vore för att det faktiskt blev en sådan himla bra låt? Men alltså, vad är grejen med brorsan egentligen? Kan någon förklara? På forum på nätet har han beskrivits som bla "skön", jag skulle säga att han känns allt annat än skön. Men det är oerhört faschinerande oavsett.
Tidigare grejer från ATN har varit smålustiga men sällan särskilt spännande musikaliskt. Oftast kan man inte ens påstå att dom gör musik, trots autotunern blir det ändå mest prat till halvtrista beats, det är skoj första gången men blir snabbt tröttsamt. 'Bed Intruder song' är dock det gyllene undantaget som snabbt seglade upp till 3:e plats på iTunes R&B-lista.

Tydligen hade faktiskt Autotune the News vissa betänkligheter ang videon, man kan läsa mer om spektaklet här.

Bageriet

I vintras var jag på Bageriet i Gamla Stan. Det var en ganska underlig upplevelse. När jag kom dit kom min kompis, som redan var där, och öppnade dörren eftersom jag inte fattade vart det låg någonstans. När han höll upp dörren attackerades han av en av de autistiska bartendrarna ”här är det JAG som håller upp dörren” sen vände han sig mot mig ”Hej, Jim”. Eller något, jag minns inte vad han hette. Anyway, sen blev man insläppt i den lilla lokalen som var en slags matsal med förtäckta fönster där det satt några enstaka par och samtalade jättetyst med varandra (läs viskade). Iaf, det fanns en bar också och där hittade jag några fler kompisar. Drinklistan var det inget fel på, allting verkade gott och så, vad som var lite underligt var att den autistiske bartendern nr 2 (som är en smalare variant av Jim) ber oss först läsa ”husets regler” som står uppskrivna på första sidan:

• Du är en gäst, bete dig som sådan.
• Respektera andra medlemmars rätt till avskildhet.
• En gentleman tilltalar endast en dam när han själv blivit tilltalad.
• Rökning sker på angiven plats.
• Mobiltelefonanvändande hålls ner till ett minimum.
• Efter avslutat besök lämnas baren på ett lugnt och värdigt sätt med en taxi som väntar.
• Fotografering förbjuden.
• Drick och ha trevligt.

Alltså, man kan ju tycka att det där var väl inga konstiga regler i sig, men efter det blev ju inte speciellt uppsluppet direkt. Istället började vi också viska till varandra och eftersom de inte spelar någon musik blev det jättetyst. Det enda som hördes var bartendrarna själva och hur de envisades kalla en tjej i vårt sällskap för "fröken". Jag drack en öl och räckte fram mitt kort som betalning, bartendern tittade på mig som att jag var efterbliven och meddelande att notan tagits hand om. Förmodligen av en kompis bekant som jag inte kände, antagligen enda killen i gänget som faktiskt hade ett riktigt medlemskort till Bageriet. En sån där fjant i hipsterpilotglasögon som snackade högt om att han hade en pistol, eller om det var en kamphund, och skulle hämta den ifall ev konflikt skulle uppstå (extremt underligt beteende f.ö. men tack för ölen, din flöjt). Iaf, vi blev alla utkastade strax efter att jag anlänt, oklart exakt varför, vi passade väl inte in antar jag. Ungefär som när jag träffar någon som spelar World Of Warcraft som blir irriterad över att jag ställer så många frågor och tror att jag försöker göra mig lustig över denne när jag i själva verket är jätteintresserad av hur det egentligen fungerar, rent tekniskt alltså? Tja, det var typ det. Eller jo, drinkarna kostade 180:- stycket, lite dyrt för oss vanliga knegare kanske.

Hisingen, det goaste stället du kan tänka dig.

Mottog precis spybars veckoutskick, alltså man kan ju ifrågasätta varför jag fortfarande får det överhuvudtaget eftersom jag hellre skulle äta rakblad (obs. ref) än sätta min fot där igen. Iaf Salvatore Scappini skriver "Var på Way Out West med mina brudar. Men i Göteborg är man inte ball. Helvete också."
Vissa dagar är man alltså stoltare än andra att över att vara göteborgare, eller fd göteborgare åtminstone. På bilden ovan; Vågmästareplatsen. Om jag en dag gör en sk Oskar Linnros ska min första singel heta 'Åh Vågmästareplatsen', den ska innehålla lite lösryckta historier om just denna plats. Bla om hur Dissections sångare Jon Nödtveidt mördade en homosexuell kille i Rambergen precis upp till höger på bilden. Om hur vi brände en förmögenhet i femkronor på 'Prisoners of War', 'Double Dragon' och 'Robocop' på Morgans gatukök även om det oftast var Räkan som betalade (till vänster i korsningen). Om den sk diskoteksbranden som ägde rum rakt ner längs spåren på bilden. Om Q8:an som blev ett halalslakteri (i korsningen). Om hur jag faktiskt blev konfirmerad i kyrkan strax utanför bilden till höger (och blev så nervös så jag fick hjärnsläpp, glömde allt vad jag skulle säga och istället "improviserade" själva cresendot så att säga). Om hur X-team tog över lokala mc-klubben och eftersom Red & White Crew, Wolfpack, Somaliska föreningen och albanska föreningen redan fanns i samma område blev Ångpannegatan (utanför bilden till vänster) snabbt sveriges mordtätaste gata (det är helt sant faktiskt). Om hur DP och Jim skulle bygga ett koncentrationsläger längs Kvillebäcken (rakt ner på bilden) och drog el till ett stängsel eller liknande. Om hur Jim, som för övrigt brände ner Lundby nya kyrka (typ bakåt in i kameran), blev knivmördad när jag var sexton. Jag kan hur många historier som helst om denna plats. Det är ett fint ställe, Vågmästareplatsen.
Inga Gårda kvarnar och skit vid Vågmästareplatsen. I bakgrunden, Hisinge Hus.

Cravingz

Eftersom jag inte får någon vettig bekräftelse kommer jag inte skriva några vettiga inlägg. Iaf, en sån här är ca 45 cm hög och kostar ungeför lika mkt som en Benchmade Model 51. Båda känns ungefär lika onödiga och båda skulle göra sig väldigt bra hemma hos mig. Han, Kaffet, gifte sig förra helgen, då fick han en massa konstiga grejer. Vaser och fat och annat skräp. Om jag skulle genomgå liknande elddop skulle listan stå klar:
1. Benchmade Balisong
2. Army Man, Kozik
3. Osv

"Bukkake you dumb motherfucker, what have you been living in a cave?!"

Kenny Powers Gets Signed By K-Swiss - watch more funny videos

Some old bullshit (kanske någon som minns?)

Idag var en märklig dag. Vi fick besök av en dvärg, jag skojar inte. Ibland dyker det upp olika personer som håller föreläsningar m.m. Ibland olika föreställningar. Vissa verkar tycka att det är oerhört creddigt att åka till Hall och vara nere med buset. Otaliga föreläsare har talat om att hitta gnistan, bli motiverad och bla bla. Öhman och kompani verkar tycka att det är bra att det kommer olika gratis förstå-sig-påare och bryter upp tristessen. Men för det mesta orkar man dock inte bry sig utan halvsover igenom större delen av dumheterna. Speciellt jobbiga är alla fria teatergrupper som envisas med att försöka föra in sin sk alternativkultur bakom murarna. Jag antar att det bara är vi och kids i lågstadiet som inte kan värja oss från dessa knäppskallar. Tror dom att filmen "vägen ut" med Björn Kjellman är en sann historia eller? Att alla interner drömmer om att "speeila theaaater"?
Men idag var en höjdare för vi fick besök av en liten snubbe i hockeyfrilla som hette Magnus som skulle snacka med oss om DHR, föreningen för kortvuxna. Jag är inte riktigt säker på varför han ville göra det just på Hall dock. Men iallafall berättade han om vad kortvuxenhet beror på (det är för det mesta genetiskt), hur liten man måste vara för att få kalla sig kortvuxen, olika skelettsjukdomar osv. Det var ganska surrealistiskt. Alla satt och lyssnade väldigt noga utan att avbryta. Sedan snackade Magnus lite om dvärgar i historien och om dvärgar i litteraturen och det var riktigt sjysst. Tydligen fanns det en särskild dvärggruva i Afrika för flera tusen år sedan där bara dvärgar arbetade. Det låter onekligen värre än att vara inspärrad här. Efter det hängde han med till matsalen och åt lunch med oss och svarade snällt på frågor om hur långa brudar han som mest scorat med och liknande saker. Till slut var det dags för lill-Mange, som vi kallade honom, att åka hem igen. Jag tror att fler än jag önskade att han hade stannat längre.

Cravingz

Såklart vill man ha en Model 42 allra helst men de tillverkas ju inte längre så vill man köpa sig en äkta Benchmade balisong är Benchmade Model 51 just nu det enda vettiga alternativet (dvs om man inte adlig och kan hosta upp 2000$ vilket är vad deras custom-serier brukar ligga på).

My Omega

Hej,
Jo, jag fick en förfrågan att skriva något som skulle publiceras på den här bloggen. Normalt brukar jag inte ställa upp på den här typen av saker, som ni förstår får jag ganska många förslag av den här typen, men den här gången kändes det annorlunda, jag skulle nämligen skriva något om min Omega Speedmaster. Som ni säkert vet är Omega Speedmaster den officiella NASA-klockan för astronauter och 1969 var det den som prydde handlederna på Neil Armstrong, och öh, de där två andra när de landade på månen. Egentligen utredde NASA på den tiden betydligt dyrare märken, Rolex, Breitling, Zenith, men en anställd vid NASA smög med Speedmastern i testet eftersom han älskade den så mycket och naturligtvis visade det sig att den höll tiden allra bäst. Ja, så var det. Alla vi astronauter har en Speedmaster, när man tar astronatutexamen brukar man få klockan i handen samtidigt som slutbetygen, det är lite som att få ett svart bälte i karate kan jag tänka, inte för att jag håller på med karate men jag kan tänka att det känns så. Hade jag tappat min Speedmaster hade det betytt slutet på mitt liv. Ibland brukar jag tänka att min hjärna är som ett urverk, en massa bitar som måste passa precis för att allting ska fungera som det ska. Man måste smörja alla kugghjulen och alla rörliga delar i huvudet. Jag tror att olika människor har olika sätt att smörja just deras hjärnor. Jag dricker en folkis då och då, det kan jag unna mig så att allting ska fungera som det ska med mig, attt jag kommer upp på morgonen, kammar mig och går till jobbet. Hälsar på alla kollegorna på rymdcentret och så, ja, hej på dig, hur mår du, i helgen ska det grillas, ja ni vet, allt det där. När jag var ute i rymden så brukade jag hänga i min lilla kapsel för mig själv. Jag lyssnade på György Ligeti och stirrade ut i oändligheten. Oh, my god, it's full of stars, vet ni ivad jag menar? Stjärnor, oändligt många stjärnor, vid sådana tillfällen känner man sig ju ganska liten liksom. Annars så gillade jag att vara ute i rymden. Man blev lite kass i kistan av tyndlösheten men man vande sig. En jobbig sak, oss emellan, var att jag inte kunde onanera i STS-116. Jag vet vad ni tänker, att det bara är bögar som runkar och så men det är inte sant. Jag är minsann ingen bög iaf, det kan ni fråga min fru om. Iaf, pga av tyngdlösheten så vet man inte vart, tja, spermierna, kan ta vägen. Dom seglar kanske runt därinne i rymdsatelliten och på något vänster kanske de letar sig upp i livmodern på, tja, en rysk astronautska. Det hade varit jobbigt. Så det var avhållsamhet som gällde.
Ja, det var allt. Tack.

Christer Fuglesang
Astronaut

Mueran Humanos - ny skit för er hypeknarkare där ute!

Ok, nu har jag slitit som ett djur för att få upp den här länken. Jag tänkte att ni för en gångs skull skulle få känna hur det känns att typ vara först med någonting, hur ni kan gå till era jobb, plugg, fikor (vilket väl är mest troligt, eller?), etc, och med ett förnöjt uttryck berätta med brinnade inlevelse om Mueran Humanos och veta att de ni berättar för, de har ingen som helst jävla aning om vad ni snackar om. Argentinsk gothrock, du kan läsa allt om härligheten på min favoritblogg 20 jazz funk greats. Jag är helt övertygad om att det här borde intressera både en eller fler små sportgother där ute.

Det här var la inte så dumt, änna?