Tråkigt inlägg

Inatt kom jag tillbaka från en tids utlandsvistelse och kände att jag ville skriva en lång, ganska pretentiös, text om att växa upp, sluta fantisera ihop korkade historier om märkliga familjer, otäcka brats, drömmar om disko i tyngdlöshet, etc. Idag minns jag inte riktigt vad jag skulle skriva men i stort handlade det om att det kanske är dags att sluta vara så himla märklig, rätta in sig i ledet, börja prioritera, börja leva i nuet, allt det där eländet. På fullaste allvar, åsikter man egentligen inte får uttrycka numera. För 100 år sedan trodde människor i Sverige på gud, idag är de flesta ateister men vi tror fortfarande på en rad olika saker, på att ens eget liv är unikt, på att man en dag skall hitta sitt livs kärlek, att det materiella skulle sakna betydelse, att det finns en själ (dock inte jag, jag är biologist), på att man skall förverkliga sig själv på en rad olika sätt, hinna uppleva så mkt som möjligt osv osv. Man marcherar framåt och avsäger sig en hel del bra saker längs vägen som egentligen skulle vara bättre för dig. Så vad handlar det här om egentligen? Jag vet inte, jag radar ju egentligen bara upp klicheér. I en gränd i helgen träffade jag en äldre italienare, han hade gråsprängt skägg, rökte cigariller och arbetade med att restaurera gamla byggnader i världens alla hörn, han var som hämtad ur en av mina egna uppdiktade historier. "The world is ssshit", förklarade han. Han var inte cyniker utan "razionale" och han verkade extremt ensam. Iaf, med de visdomsorden så tänkte jag försöka ta och avrunda här på Bronken. Ni är ungefär 5-10 läsare därute har jag kommit fram till, så så himla saknad kommer jag inte att vara. Jag kommer i min frånvaro framför allt arbeta (jo, de flesta gör det, det är inget ovanligt), jag kommer att gå till gymmet och plåga mina vänner och adepter, jag kommer att gå på parmiddagar, jag kommer att grilla på altanen, slå barnen, supa framför tv:n, lyssna på kukrock, köpa kakel, storhandla, åka på all inclusive-charter, läsa deckare, betala skatt, kolla på porr, äta sushi, plocka svamp, jag kommer att göra allt det där. Nu är det säkert någon som tror att jag radar upp alla här sysselsättningarna av förakt men det gör jag verkligen inte. Adjöken!