Deftones: Rocket Skates

Ujuj. Alltså, det här med numetal har ju såklart några redan fattat att det var mest på skoj. Det var mest tänkt som en stor uppvärmning för bandet jag ville skriva om, Deftones. Jag skulle egentligen inte ens säga att Deftones är numetal om det inte var för ett avsnitt av MTV Cribs där dom besöker den där fula sångaren i Linkin Park, han som ser ut som att han har cancer. Iaf, tv-teamet slussas runt i hans osmakliga jävla hus och kommer tillslut till terassen där plötsligt Chino Moreno står och röker. Och den där äckliga lilla snubben från Linkin Park presenterar honom som "my good friend Chino, the ancestor of numetal", shit, jag trodde aldrig jag skulle lyssna på Deftones igen efter det. Men men, vem är jag att döma den stackars Chino, klart att jag också skulle vilja stå och röka en cigg på en stor jävla terass i Hollywood Hills, även ifall personen som bjöd in mig hade blivit stenrik på att kopiera min musik och sedan prångla ut den till barn och övrigt white trash (ja, barn är white trash, vita barn alltså). Den som skrattar sist skrattar bäst, Deftones blir bara bättre och släppte en ny skiva medan Linkin Park, tja, dog inte dom i AIDS eller nått? Eller var det inte dom som skulle spela för fångvaktarna i Abu Ghraib men istället blev kidnappade och senast sågs i en sådan där halshuggningsfilm från Al Qaida (eller usch, får man ens skoja om sådant)? Iaf, den här videon, Rocket Skates tyckte jag var ok, dels för att Chino verkat typ ha tappat 15 kilo, dels så är det ok foto, visserligen en hel del gitarrhamrande men det verkar ju vara obligatoriskt i sådana här videos. Chino ser lite sådär gubbcool ut, han har fimpat hoodien och de säckiga jeansen och istället dragit på sig en skjorta, han börjar helt enkelt se lite gammal ut men det gillar vi. I videon hänger han med en fotomodell som är typ hälften så gammal som honom och han är fett orolig att hon ska inse att han bara är en gammal gubbe och lämna honom för en jämngammal kille. Han ba "öh, ta med den här stiletten, ok?" Hon lattjar lite med den för hon är en sån där typisk snygg tjej som tror att hon är lite arty bara för att hon hänger med medelålders gubbsjuka fotografer och videoregissörer. Hon tror att dom vill hänga med henne för att hon ger dom så himla mkt intellektuell stimulans (i Stockholm vimlar det av lillgamla tonåringar som tror att 40-åriga dj:s och reklamare vill vara med dem bara för att dom är så himla häftiga och smarta, eeeh?). Don't worry, Chino, vill man säga till honom, den där bruden kommer aldrig vilja gå tillbaka till sitt vanliga jobb. Hon har lyssnat på ditt skitsnack så länge att hon typ tror att hon är Nico i Velvet Underground. Hon är asdjup. Hon ska måla tavlor i aquarell resten av livet som ingen vill köpa, men det gör inget eftersom Chino har massvis med dollar kvar från tiden då musik såldes på CD och köper tavlorna till överpris bara för att han gillar henne så mkt. Men det fattar ju inte hon såklart, hon tror att hennes tavlor är the shit och målar ännu fler och får Chino att boka stora vernissage åt henne. En dag vill hon att Deftones ska spela på hennes utställning och Chino, whipped som han är, säger ja. Men resten av Deftones har tröttnat på hennes divalater och vägrar ställa upp. Han bönfaller dem. "Gör det här för mig nu, grabbar, jag älskar henne och hon lämnar mig ifall ni inte ställer upp, sjyssta! SJYSSTA!" Men dom är trötta på hans bullshit och ba "nä, you are on your own". Äh, jag tappar tråden. Kolla på videon istället:

Korn: Somebody Someone

Okay, the next video in this nu-metal odessey, Korn. When I saw this video it was basically the same thing as when I saw Slipknot the first time, I was staying up late one night in my small apartment watching music videos on ZTV and suddenly this video came on. Again I was like, what the fuck!?! The song was awesome but what was more awesome was the singers coat. Wow, I thought, I gotta have a coat like that. If I can get a coat like that, I will look exactly like that dude and stuff in my life will change for the better. Remember, this way a long time before The Matrix that permanently fucked up black coats as something you would even consider wearing. So the next day I started looking in different clothing stores for a black coat (there wasn't any). So I could'nt find one but later I spoke to my friend Mattias who was a fashion model back then (but a while later he was kicked in the head and lost his front teeth and that was the end of that carrer) and he had seen this really cool coat in one of his photo shoots. So together we went searching for the ultimate black coat. Finally we found the coat he was talking about and I tried it on, and dude, I looked fuckin amazing. The girl that worked there, who also knew Mattias, said that I just HAD to buy it. This coat's gonna do miracles for my personality, I thought. The price tag was a huge disappointment though, it was a lot of money and I had practically none. Anyway, I bought the coat with my last dough.

This turned out to become a long story without much substance. When I met my friends wearing my new coat they were like "what the fuck, you look like Count Dracula or something". I didn't care much since they all looked like Henrik Berggren-look-a-likes (or like the dudes out of Primal Scream at the best). I also had some plans to let my hair grow long but I think I started listening to other stuff (what stuff? don't remember, might have been Can and Neu and german shit like that) instead so luckily I didn't go through with that plan. Still, this song still sounds pretty good (unless you a pretentious asshole) and I still enjoy the fat sound they make (How in the world were they making that sound? Velvet Underground. (you understood that reference? No, you probably didn't))

Slipknot: Spit it Out

Hi,

My name's Panzerfaust and I'm the author of this blog, your one and only sourze of information when it comes down to good ol' rockn'roll, in other words, Nu-fuckin-metal! I will describe every hot band out there from commercial stuff like awesome Korn to more underground stuff like Papa Roach.

First out is the one band that has to be mentioned right away, Slipknot! Back in 2000 or maybe 2001 I saw "Spit it Out" on ZTV one late night and I was like "Wow, what the fuck was that!?!". All my friends were into indie stuff back then like Bob Hund and shit like that so Slipknot really blew me away there. It was like the toughest music I had ever heard and the video was super cool with that amazing shining-vibe and with the masks and everything, dude, I was hooked! So I went to the record store the very next day to get Slipknots brand new album. I found it, after a while of searching, and brought it home to my small student apartment. Dude, I played that album as loud as I could all night. The girl I was dating back then came over and asked me what the hell was wrong with me? Like, what fuck are you listening to, you fuckin scumbag? Put on some Weezer or some shit like that, alright? And I was like, bitch, what the fuck is wrong with you? This shit is like fuckin unbelievable!?! And she was like, you're a fuckin douchebag, why can't you be more like my friends, huh, they study to become doctors and have nice hair and shit. And I was like, bitch, get the fuck out of my student room. I don't want to be like those dudes, dressed in second hand vintage bullshit! I wanna wear baggy pants and have dreads and shit.

Well, that was sort of the end with that relationship. But still, awesome song!

[Note to myself. In the future I will be sober when I write this shit]

Tråkigt inlägg

Inatt kom jag tillbaka från en tids utlandsvistelse och kände att jag ville skriva en lång, ganska pretentiös, text om att växa upp, sluta fantisera ihop korkade historier om märkliga familjer, otäcka brats, drömmar om disko i tyngdlöshet, etc. Idag minns jag inte riktigt vad jag skulle skriva men i stort handlade det om att det kanske är dags att sluta vara så himla märklig, rätta in sig i ledet, börja prioritera, börja leva i nuet, allt det där eländet. På fullaste allvar, åsikter man egentligen inte får uttrycka numera. För 100 år sedan trodde människor i Sverige på gud, idag är de flesta ateister men vi tror fortfarande på en rad olika saker, på att ens eget liv är unikt, på att man en dag skall hitta sitt livs kärlek, att det materiella skulle sakna betydelse, att det finns en själ (dock inte jag, jag är biologist), på att man skall förverkliga sig själv på en rad olika sätt, hinna uppleva så mkt som möjligt osv osv. Man marcherar framåt och avsäger sig en hel del bra saker längs vägen som egentligen skulle vara bättre för dig. Så vad handlar det här om egentligen? Jag vet inte, jag radar ju egentligen bara upp klicheér. I en gränd i helgen träffade jag en äldre italienare, han hade gråsprängt skägg, rökte cigariller och arbetade med att restaurera gamla byggnader i världens alla hörn, han var som hämtad ur en av mina egna uppdiktade historier. "The world is ssshit", förklarade han. Han var inte cyniker utan "razionale" och han verkade extremt ensam. Iaf, med de visdomsorden så tänkte jag försöka ta och avrunda här på Bronken. Ni är ungefär 5-10 läsare därute har jag kommit fram till, så så himla saknad kommer jag inte att vara. Jag kommer i min frånvaro framför allt arbeta (jo, de flesta gör det, det är inget ovanligt), jag kommer att gå till gymmet och plåga mina vänner och adepter, jag kommer att gå på parmiddagar, jag kommer att grilla på altanen, slå barnen, supa framför tv:n, lyssna på kukrock, köpa kakel, storhandla, åka på all inclusive-charter, läsa deckare, betala skatt, kolla på porr, äta sushi, plocka svamp, jag kommer att göra allt det där. Nu är det säkert någon som tror att jag radar upp alla här sysselsättningarna av förakt men det gör jag verkligen inte. Adjöken!