torsdag 7 oktober 2010
Era as.
Jag är sjukt besviken över att mitt tidigare inlägg "fiskesafari" endast genererade en endaste kommentar, visserligen en väldigt fin sådan men det räcker tyvärr inte på långa vägar för att tillfredställa mitt massiva ego. När jag har skrivit på diverse fejkbloggar har alla poster genererat hundratals kommentarer, det har fan skapats bloggar för att diskutera och analysera mina blogginlägg etc, dessutom var "fiskesafari" näst intill ren perfektion (om man ser till bloggar). Inte heller texten om de badande syskonen fick en endaste kommentar, alltså seriöst, vad är det för fel på er!? Nu är det så att jag har läst likadana poster som denna på otaliga bloggar "Era as, ni uppskattar mig inte tillräckligt" och de brukar, såklart, alltid bemötas av hån från de dryga anonyma läsarna. T.o.m. mästerbloggaren Esgieqroue kommenterade i stort sett varenda ett av sina inlägg med klagomål över för få kommentarer (skall nämnas att jag nästan alltid lämnade en uppskattande anonym sådan), och vad hände sedan? Jo, hela skiten togs bort från nätet och vad gör han idag? Ingen aning? Han kan ju lika gärna vara död vid det här laget. Att skriva på en blogg är verkligen att strö pärlor för svin, de flesta läsare är idioter som för det mesta inte fattar ett smack men tyvärr är jag för lat för att sätta mig ner och skriva på den där längre texten som jag egentligen planerar att skriva. Jag har en en idé faktiskt, det handlar om innerstadshipsters och förvildade barn på landsbygden, lite som en blandning av "Människor helt utan betydelse", "Flickan" och "The Children", Bra skit med andra ord. Inte för att ni någonsin kommer att orka masa er iväg till en affär och för egen maskin bära en pocket från hyllan till kassan, ta upp en sedel ur fickan och betala. Nej nej, jag ska typ ge er alla ett gratis exemplar av boken, och till råga på allt, bjuda er på öl för annars kommer ni inte till releasefesten, sen så slänger ni ändå skiten i pappersinsamlingen alternativt ger bort den till er kusin som bor på landet och är efterbliven. Precis som om det mongot skulle fatta nyanserna? Era otacksamma jävlar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förlåt, jag rodnar av skam.
Men om det är till någon tröst så jublade jag för mig själv när jag läste det.
dude, det är definitivt en tröst. jag ska ta en titt på din egen blogg, spontant känns den intressant.
Killar som gillar!
Skicka en kommentar