Crust Punk

Jag har varit onormalt trött hela veckan. Troligtvis berodde det på att jag på fredagen bestämde mig för att borra ett stort hål rätt ner genom golvet, ner i nästa lägenhet. När jag borrat mig ner till grannen (som för övrigt är en gnällig lesbian) så bestämde jag mig, varför stanna här, varför inte fortsätta borra? Så sagt och gjort, jag borrade och borrade. Det blev ett djupt hål, ner genom alla våningsplanen, ända ner till källaren. Jag angjorde en repstege så att jag snabbt kunde ta mig mellan min lägenhet och källaren, tex var jag tvungen att använda mig av en ganska rejäl förlängningssladd. Jag sopade omsorgsfullt bort allt damm på alla våningsplanen så att inte mina grannar skulle bli överdrivet upprörda (det var ganska enkelt, jag sopade bara ner det i hålet). När jag nådde berggrunden försökte jag såklart fortsätta men det blev för mkt för min borr, som jag lånat av Henkan för övrigt, så jag blev tvungen att ge upp. Jag har funderat på att eventuellt köpa ett kraftigare borrinstrument och på så sätt kunna jobba mig djupare ner genom berggrunden. Hur långt ner jag vill komma vet jag inte ännu, spontant har jag sagt att jag tänker fortsätta borra så länge jag tycker att det känns roligt. Tröttnar jag, ja, då ger jag upp helt enkelt. I romanen ”En resa till jordens medelpunkt” minns jag att en expedition gräver sig ner och hamnar i en slags försvunnen värld, där dinosaurier och andra konstiga djur fortfarande härjar. När jag var liten så fick jag och mina två kompisar, Lucas och DP, för oss att vi skulle gräva ett hål ner till jordens medelpunkt. Vi gjorde två försök, ett i vår trädgård hemma (inte poppis) och ett senare på gården på förskolan. Båda två gångerna hittade vi vatten, något som faktiskt var ett sekundärt mål. Jag lurade DP att: snart kompis, snart kommer vi till floderna av coca cola som gömmer sig där nere (lurade och lurade, på den tiden kunde jag även lura mig själv till det mesta). Han hade aldrig fått dricka någon coal för sin aföräldrar och grävde och grävde. DP var förövrigt väldigt intresserad av grävmaskiner (eller så blev han det efter det tillfället. ahh, coca cola). När vi nådde blåleran blev det mörkt och vi fick avbryta arbetet. Iaf, efter mitt senare försök i mitt bostadshus gick jag och såg en konsert med bandet Hellshock tillsammans med en kompis, vi kan kalla henne Slemmy, och jag tror att det var pga av deras höga ljudvolym i kombination med ett alltför stort intag av punköl som jag blev så trött. Så för er som tror att jag hittat på alltsammans, här är bildbeviset; Hellshock: