-Glenn Hysén ringde precis och meddelade att han skulle bli sen.
-Hu sen?

Burr Burr!!!

Lyssna, avsnitt 4:a av The Walking Dead, "Vatos", är regisserat av Stakka Bo, Johan Renck. Vem hade anat det när man hörde Here We Go Again för x antal år sedan? Iaf, det betyder att typ DN på Stan kommer att skriva om The Walking Dead om ca 1,5 vecka så passa på att namedroppa serien extra mycket fram till dess och du kommer att framstå som någon som ligger steget före och "har koll". Jo, och en sak till, passa på att säga "Burr Burr" så ofta du kan, ok? Du kommer att fatta senare. Tack Panzerfaust!

Cravingz

Jag dööööör ;-) Ge mig ge mig..... :-) :-)

Helt ärligt så upptar dessa skor det mesta av min vakna tid just nu. De är ju liksom inte riktigt anpassade för det här jävla skitklimatet vi lever i. Ett tjockt lager snö redan i november, fuck off.

Tja, vad ska man säga.

Det här med att posta korta grejer, dvs kvantitet istället för kvalitet, är inte min grej. Rent bildligt kan det inte heller bli bättre än "I am in hell, help me" från Hellraiser 2: Hellbound. Jag har såklart sett alla Hellraiserfilmerna, alla åtta eller vad de är. Förutom 1:an och 2:an är de flesta ganska tragiskt dåliga, något som ibland kan irritera mig oerhört. Varför släpa Hellraiser i smutsen på det där sättet? 2012 ska nyinspelningen på Hellraiser komma dessutom. Gissningsvis en remake a´ la Motorsågsmassakern och Fredag den 13:e, dvs filmer gjorda för amerikanska kids som dem i Jersey Shore (som jag visserligen älskade). Om inte nya Hellraiserfilmen duger ska jag fan åka till Hollywood och gå lasermannen på deras arslen. Jag hade tänkt recensera samtliga Hellraiserfilmer här på Bronken men jag orkar fan inte skriva en massa skit här längre. Inte ens mina närmaste vänner besöker bloggen längre, bara en massa anonyma dårar samt diverse ljusskygga gestalter från det förflutna som vill försöka hålla koll på mig. Min lillebror är här ibland och postar roliga kommentarer. Han är en stor författare. Jag är trött på att leva i hans skugga. Bloggar är bara skit.

Jesus Wept

Recension: Watain

-Watain har ett troll som spelar gitarr. Snubben är stor som ett jävla hus.

-Gene Simmons spelar tydligen bas i Watain numera. Han är ca 60år, halvskallig och kompenserar med att kladda ett upponervänt kors i pannan. Han gör dessutom skära av halsen-tecknet mot publiken ca 100 gånger under kvällen. Tufft.

-Sångaren i Watain påminner ibland plågsamt mycket om en gycklare när han hoppar runt på scenen.

-Darth Maul från Star Wars; The Phantom Menace, spelar också gitarr i Watain. Alltså, att ha rakat hår och sedan sminka sig röd och svart är fan inte ok.

-Ovanligt många dorks i publiken, svårt att se skillnad på lajvare och hårdrockare ibland.

-Att gå på BM-konsert iklädd ljusblå skjorta och kofta etc var ett misstag av episka dimensioner. Jag trodde hårdrock handlade om friheten att göra som man vill men istället visar det sig att hårdrockare är den mest konservativa samling nötter jag sett sedan jag kollade på nazisterna på nationaldagen.

-Hur i helvete kan dom låta Ghost spela först?! Nu missade jag deras spelning eftersom jag inte orkade se alla övriga fåniga förband. Tack som fan. Idioter.

Vad var bra då, hmm, hitsen såklart. Samt cudos till djurhuvudena på scenen. Annars så känner jag att jag och Watain går skilda vägar numera (Seriöst, ni måste sparka snubben i djävulssminkningen, det funkar fan inte). Tacka vet jag Gorgoroth på Slussen när det nu var, det var ren ondska.