Egentligen är det lite underligt att Nick Diaz har så många fans, han är bra men han är långt ifrån bäst och dessutom verkar han vara fett störig. Men det är lite det som är grejen, Nick Diaz är en av mma:ns största bad asses och hur illa han än beter sig och oavsett vad för märkliga grejer han vräker ur sig blir beundrarna bara lojalare och lojalare. Han känns ibland lite som en bångstyrig tonåring med diverse anger issues och jag tror fansen omedvetet sugs in i någon slags beskyddande föräldraroll, där man både vill tala honom till rätta samtidigt som man innerst inne är lite stolt över sin upproriska lilla rackare. Förmodligen har både han och hans lillebror Nate (TUF säsong 5 vinnare) haft en överjävlig barndom, tydligen var Nick tidigare simmare på hög nivå men fick så mkt stryk i high school att mma kändes som ett mer logiskt val av sport. Lillebror Nate skrev för övrigt in sig i mma-historieböckerna när han, efter att ha placerat Kurt Pelligrino i en triangelstrypning på UFN 13, tog sig tid att göra dubbla fuck off-tecken med fingrarna innan han till slut klappade ut honom. Iaf, som någon kommenterar det nedanstående klippet på youtube "the reason i love diaz is one hes a bad ass motherfucker and second he can back the shit talking up". Dessutom ser han lite ut som om han hade varit en karaktär i serien Love & Rockets av Gilbert Hernandez. Rent teknikmässigt är han en helt ok grappler under Cesar Gracie men det som avgör är hans yviga boxning där han konstant regnar slag från omöjliga vinklar. Hade jag hållit min guard med armbågarna utåt på det där sättet hade min boxningstränare förmodligen begått harakiri.
2 kommentarer:
ujujuj, nu har jag skrivit om den här texten ca fem gånger.
[Spoiler] Efter att jag skrev den här texten har Nick för övrigt besegrat en fighter som jag redan skrivit om tidigare i den här bloggen, Sakurai.
Skicka en kommentar