Film som jag sett men som inte ni har sett (2).

Linkeroever (2008)

[Obs Spoilervarning] Ok, den här är relativt ny så det kanske bara är en tidfråga men ändå. Iaf, Linkeroever är en smått fantastisk historia om en idrottstjej som träffar en ny mysig kille på friidrottsklubben och flyttar in i hans mystiska hyreshus. Att snubben dessutom är med i en uråldrig satanistisk pilbågsklubb gör inte saken sämre. Det är ganska mycket i den här filmen som jag gillar, tex att det är fantastiskt vackert foto, att dom talar flemländska, att pilbågskillen röker och lyssnar på belgisk electro i sin bil, att en märklig tjurmask skymtar förbi i en scen och att den innehåller ganska många explicita och trovärdiga sexscener.

När man tänker på sexscener på film så tänker jag oftast på oerhört dåliga sådana. Några av de sämsta jag sett är de som förekommer i Woody Allens Matchpoint, bla när Scarlett Johansson försöker se kåt ut och häller smält stearin på Jonatan Rhys Meyers mage eller , haha, när Scarlett knyter Jonatans slips över hans ögon som en bindel och han ser helt jävla mongo ut. Andra dåliga är i stort sett alla med JCVD. När vi var små ville man gärna se en förblindad Jean Claude hoppsparka ner Bolo i slow motion, däremot ville vi inte se hans röv guppa runt i TV-rutan. The Muscles from Brussels trodde förstås att han hade en massa kvinnliga fans som satt där och göttade sig när han envisades med att näcka i varje film. I själva verket bestod ju såklart hans publik av svårt homofobiska kickers från Hisingen som under 90-talet såg de obligatoriska sexscenerna som ett nödvändigt ont i jakten på att lära sig att utföra den perfekta yxsparken (som bäst placerades i pannan på en 8:e klassare på Lundbydiscot en fredagseftermiddag). Och få mig inte att börja skriva om ”No retreat, No surrender” igen alltså, vilken FILM!!!

Ernie and Bert go brutal

Genghis Tron

Lättsamt

Ok, jag hade egentligen bara tänkt posta den här comixen (eller vad det nu kallas, från comixed.com) men sen så drogs jag in i någon slags nostalgisk geggamojja. När jag såg Die Hard 4.0 så kände jag att, bättre än så här kan det knappast bli. Jag minns inte hela filmen men det var iaf action från början till slut. Bruce Willis gjorde upp med några slags mordiska datanerdar och i en scen jagades han, körandes en lastbil, av ett jaktplan. det var en minst sagt omtumlande film och jag älskade den. Iaf, 2008 var även en annan del fyra på väg, nämligen John Rambo. Jag var först inte särskilt intresserad, jag tänkte att den aldrig skulle kunna mäta sig med Die Hard 4.0, men, och jag betonar, MEN, så fel jag hade. Sylvester Stallone hade en ädel tanke, han skulle göra filmen som skulle skildra krig precis så grymt som det var i verkligheten, det skulle bli filmen som skulle bli slutet på alla krig. Dessutom utspelade den sig i Burma och precis innan filmen skulle ha premiär slogs ett uppror lett av buddistiska munkar ner brutalt av militärjuntan. Stallone kommenterade händelserna med att hans film i vissa avseenden kunde ses som en dokumentär, så nära verkligheten låg handlingen. Iaf, resultatet blev häpnadsväckande! Jag har ju aldrig varit i krig eller så (lumpen räknas inte) men jag satt klistrad framför scenerna som spelades upp och tänkte något i stil med att "oh no you didn't"! Den känns lite som, nja, visserligen bara lite, som en av mina favoritfilmer, Koroshiya 1, dvs Ichi the Killer, filmen där regissören (Takashi Miike) berättade att han ville testa var gränsen låg egentligen, alltså hur våldsam kunde en film bli egentligen? Väldigt våldsam var svaret. Iaf, skillnaden var att Takashi Miike ville göra en satir, Stallone vet förmodligen inte vad en satir ens är. Missförstå mig inte, John Rambo blev ett mästerverk ändå och de bästa scenerna finns ihopklippta i diverse youtubefilmer. Tyvärr kunde man inte klistra in den här, någon har bemödat sig med att ta ner hastigheten till halva och lagt på passade musik. Try it, you'll like it. (Ja, jag kan engelska *skoja*) Klicka på länken då, idiot.

Google

Någonting som sällan är roligt att läsa på diverse bloggar är inlägg om de sökord besökare har googlat för att hitta bloggen. Det brukar ofta vara diverse könsord o.s.v. och bloggförfattaren brukar skriva typ "men guuuud alltså, vad är det för freaks egentligen som läser min blogg". Jag har inte riktigt det problemet, antal läsare är nämligen väldigt, väldigt få. De flesta besöken står jag själv för. Jag är min största fan skulle man kunna säga. Men iaf, övriga besökare har bl.a. googlat på följande sökord:

-bajsade på sig i toakön
-jag vill ha en pizza med sieg heil
-vart kommer namnet aliens ifrån

Jag tycker att de tre sökningarna sammanfattar Bronken ganska bra.