Some old bullshit (kanske någon som minns?)

Idag var en märklig dag. Vi fick besök av en dvärg, jag skojar inte. Ibland dyker det upp olika personer som håller föreläsningar m.m. Ibland olika föreställningar. Vissa verkar tycka att det är oerhört creddigt att åka till Hall och vara nere med buset. Otaliga föreläsare har talat om att hitta gnistan, bli motiverad och bla bla. Öhman och kompani verkar tycka att det är bra att det kommer olika gratis förstå-sig-påare och bryter upp tristessen. Men för det mesta orkar man dock inte bry sig utan halvsover igenom större delen av dumheterna. Speciellt jobbiga är alla fria teatergrupper som envisas med att försöka föra in sin sk alternativkultur bakom murarna. Jag antar att det bara är vi och kids i lågstadiet som inte kan värja oss från dessa knäppskallar. Tror dom att filmen "vägen ut" med Björn Kjellman är en sann historia eller? Att alla interner drömmer om att "speeila theaaater"?
Men idag var en höjdare för vi fick besök av en liten snubbe i hockeyfrilla som hette Magnus som skulle snacka med oss om DHR, föreningen för kortvuxna. Jag är inte riktigt säker på varför han ville göra det just på Hall dock. Men iallafall berättade han om vad kortvuxenhet beror på (det är för det mesta genetiskt), hur liten man måste vara för att få kalla sig kortvuxen, olika skelettsjukdomar osv. Det var ganska surrealistiskt. Alla satt och lyssnade väldigt noga utan att avbryta. Sedan snackade Magnus lite om dvärgar i historien och om dvärgar i litteraturen och det var riktigt sjysst. Tydligen fanns det en särskild dvärggruva i Afrika för flera tusen år sedan där bara dvärgar arbetade. Det låter onekligen värre än att vara inspärrad här. Efter det hängde han med till matsalen och åt lunch med oss och svarade snällt på frågor om hur långa brudar han som mest scorat med och liknande saker. Till slut var det dags för lill-Mange, som vi kallade honom, att åka hem igen. Jag tror att fler än jag önskade att han hade stannat längre.