Pausfågeln

Jag såg äntligen "Until The Light Takes Us" som väl var en ganska hygglig djupdykning i vem som var vem i sk old school black metal, dvs vem mördade vem i vilket band, vem som sitter inne, vem som tog livet av sig, vem som är nazist etc. Trots att Fenriz, i filmen, bara lommar omkring mellan olika barer och helst vill snacka om musik etc, måste det hela tiden handla om hans relation till Varg och vice versa. Och ingen av dem verkar ha speciellt mycket att säga om den andre, förutom hyllningar av varandras musik samt hur mkt de respekterar varandra. Men vid ett tillfälle lyckas han iaf få spela lite musik, nämligen "Chainsaw Gutsfuck" från Mayhems debut Deathcrush (1987) och inledningen på den lät precis lika tung nu som den gjorde när jag hörde den för första gången. Sedan fick vi höra lite om hur Euronymous "uppfann" det typiska black metal-soundet (något som jag tror kallas chromatic eller liknande, någon som vet?). Förutom det var det inte så mkt skoj, jo, lite skoj var det att se Varg sitta och orera om arg hur han är på de kristna för att de reste en stavkyrka på en, för de asatroende, extremt helig plats, if they don't respect norwegian culture, why should nowegians respect their culture? Alltså dude, det var ju ca 1000 år sedan så de flesta norrmän borde har kommit över saken vid det här laget. Men tja, inte Varg, 1997 brände han ju som bekant ner Fantofts Stavkyrka som restes år 1150. Skoj dessutom att se Frost skära sig själv med en stor jaktkniv inför mållösa italienare i Milano. Frost och Varg kunde inte befinna sig längre ifrån varandra inom genren, den ena en världsfrånvänd och djupt störd ideolog och den andra en nerdig exibitionistisk goth (han är ju för fan bara en töntig trummis, wtf? Inget ont menat om trummisar i allmänhet, fula edith). Kanske var det för att visa på skillnaderna mellan de förvirrade gamla scenen och den mer plastigt kommersiella nya. Och sist men inte minst, en tråkig påminnelse om att många inom BM fortfarande flörtar med nazismen och extremhögern, Hellhammer tex talade sig tex varm om hur hangarounden Faust mördadade en homosexuell man i Lillehammer 1992. Över huvud taget verkade det råda en stor förvirring om vad black metal egentligen står för, Euronymous och Hellhammer verkade stå för klassisk skräckfilmssatanism och allmänt jävelskap medan Varg och hans efterföljare stod för mer ideologisk antikristendom och paganism. Fenriz, verkar inte alls bry sig om sådana frågor och han och Darkthrone gör ju inte längre black metal utan musik som mer lutar sig mot stooner och crustpunk, han framstår utan konkurrens som den mest sympatiska personen av de som skildras i filmen (förutom Harmony Korine då). Och en sak till, var var Gaahl? Har han vänt scenen ryggen helt? Ett rykte jag hörde igår säger att han ägnar sig åt musikaler numera, något som jag inte ens orkat googla (för den som inte vet vem Gaahl är: tidigare ultrasatanistisk våldsdyrkande sångare i Gorgoroth som, efter att han 2009 kom ut som gay, orsakat stor förvirring i black metal-communityn). Oavsett vad hade det iaf varit kul att se honom dyka upp och konfrontera Hellhammer. Jag hade satsat mina pengar på Gaahl isf, mammas död!