En japansk dokumentär som jag såg på Göteborgs filmfestival 2001. Den gick mitt i natten på den där biografen som ligger uppe vid vasaplatsen ungefär. Min dåvarande flickvän var såklart med och det var typ bara vi två i publiken. Jag bestämde i stort sett alla filmerna som vi såg den där veckan och det ger mig fortfarande lite dåligt samvete idag. Eller så var det så att hon faktiskt valde någon film eller så, jag minns faktiskt inte. Däremot hade vi ett demokratiskt system när det gällde vanliga biobesök, vi bestämde varannan film. Tills den dagen vi hon bestämde att vi skulle se Moulin Rogue, jag klarade bara av ca 15 minuter innan jag viskade till henne att jag skulle åka hem och sen så reste jag mig och gick därifrån. När filmen var slut ringde hon upp mig och var helt skogstokig och skrek att jag var helt jävla dum i huvudet. Jag fick lova att aldrig lämna henne igen på det sättet. Nästa film hon valde var Timmarna så jag var tvungen att snällt genomlida 114 långa minuter tortyr i form av Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore. Urk, jag lider bara jag tänker på det.
Iaf, Unchain handlade om boxaren Unchain Kaji och hur han efter en framgångslös karriär pensionerar sig från ringen pga av en ögonskada. Det är en ganska tragisk skildring av livet som proffs i Tokyo längst ner på alla rankinglistor och långt borta från alla stora galor. Tja, that’s it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar