En bekant till mig utbrister på twitter ”Fattar inte grejen med Lykke Li - låter som en uppdaterad Ardis” och jag håller med fullständigt. Jag har hört Lykke Li på radion och det låter väl som det brukar göra på P3, dvs ganska slätstruket och intetsägande. Men iaf, jag visste inte ens att det, så att säga, ens var en grej med henne? Hon lanserade en knasig frisyr för ett par år sedan och nu gör hon reklam för jeans, så mycket vet jag men inte mer än så. Iaf, någon som man verkligen kan snacka ”grej” om är ju Robyn. Alla – Älskar – Robyn. Varför? Där fattar inte jag grejen? Nu vill jag egentligen inte hata, hellre förstå. Robyn verkar ju vara trevlig och så, jag har tom växlat några ord med henne vid ett tillfälle och hon var precis sådär mild och vän som man inbillade sig. Och det här inlägget ger mig redan nu dåligt samvete. Det kanske är det som allting handlar om? Alla känner alla och ingen vågar ge dålig feedback? Många jag känner säger att, gud, det är ju bara så himla bra, body talk och allt vad det heter och jag fattar ingenting? Det är ju inte dåligt, bara väldigt mkt som Lykke Li, slätstruken P3-pop. Däremot, om jag ska säga en positiv sak om Robyn; Hon spelade skivor på Tranan en gång när jag var där och spelade en helt vansinnigt bra låt, det var en typ Baile Funk-låt som hade samplat en Televisionlåt, jag tror det var Marquee Moon. Jag finkammade nätet efter den där låten men hittade den aldrig. Någon som vet? (Precis som att någon skulle göra det och lämna en kommentar? Det vet ju jag lika väl som er att ni inte ens fattar hälften av vad jag skriver på den här bloggen, eller hur? Jaja, plötsligt händer det. Kanske.)
1 kommentar:
fan vad bra skrivet. du är min idol.
Skicka en kommentar