Salem Bashing! del 2.

Inga kommentarer på flera poster nu. Är det en slags tyst kritik? Jobbar jag inte tillräckligt hårt? Håller jag inte tillräckligt hög kvalitet? Fair enough. Ni är svårflörtade. Jag får kämpa. Ni kan dra åt helvete.

Iaf, min bekant i London fortsätter uppdatera med tweets från Salems spelning. I en kyrka. I London. Ujujuj. Rökmaskiner. Check. XX som apatiskt kollar på från front row. Check. Apatiskt för i de här kretsarna får man absolut inte visa några som helst känslor utåt. Jag ser framför mig precis hur det ser ut. De har håret rakat ner till skinnet på sidorna, svarta oversize t-shirts och smala svarta jeans, och till det, svarta kängor. Pojkaktigt svullna kinder. Indietjocka (dvs smal men har ändå hull runt midjan). Ansiktena förstenade i en slags jag-tog-heroin-för-2-min-sen-och-håller-precis-på-att-däcka-min. Jag avskyr verkligen XX. Jag fattar inte grejen. Musiken är så trist att klockorna stannar. Och vad fan är dom för någonting? Är dom gother? Vad? Varför ser alla Londonhipsters ut precis så? Helvete, hur gammal har jag blivit? Jag är resonerar ju precis som min gamla pappa. Jag hatar ändå the XX. Stryk borde dom ha. Och det känns skönt att vi är bra mkt drygare här i Stockholm än dem i London eftersom de inte hunnit fatta hur ocoola Salem är ännu. Hah!

Iaf, för att rädda situationen lite samt bevara min ungdomlighet, för jag är väldigt ungdomlig, när jag hälsade på hos Antroposoferna i Järna så gav dom mig en brochyr om en kurs för ungdomar i ålder 18-25, så det så, iaf, för att bevara min ungdomlighet så måste jag erkänna att jag lyssnade precis på OoooOOOoo eller vad dom heter och, satan i gatan, det var några sjyssta spår där ändå. Märk dock att jag kanske kommer att förneka detta om ett par timmar.